Allt tyder på att sd får ett genombrott i nästa val. Och mycket tyder på att slutet närmar sig för flera av förra århundradets partier.
Rimligtvis närmar sig den tidpunkt då detta korthus – om man får kalla det så – faller samman. Partiernas värdegrund har förändrats, orsakerna till att de en gång uppstod kanske inte finns kvar. De medlemsskaror som varit stommen i partierna har krympt samman, lokal verksamhet har upphört, folklig förankring saknas, det blir allt svårare att hitta dugliga politiker.
Partierna hålls uppe av ett statligt och kommunalt partistöd. Utan det skulle den politiska kartan redan ha sett mycket annorlunda ut. Men med partistödet kan partierna fungera också när medlemmarna dragit sig tillbaka. Man förvandlas från medlemsorganisation till ett säljinriktat företag i politik, vars fokus är att hitta de effektivaste reklam- och försäljningskanalerna. I den utvecklingen likriktas partierna. Deras åsikter blir vaga och skiftande så att de kan tilltala alla. Personlig framtoning och politisk förpackning blir avgörande.
Den arbetarklass som en gång garanterade socialdemokraterna ett starkt väljarstöd finns inte längre. Klassgränserna har suddats ut, lönegränserna likaså. Hantverkaren tjänar mer än läraren. Kan socialdemokraterna behålla greppet över väljarna? Vilka ska man satsa på? Bidragstagare, offentliganställda? Här finns lockande stora väljargrupper, men deras stöd kan bli kostsamt.
Socialdemokraterna utmanas nu på egen planhalva av den förra ärkerivalen, moderaterna, som gör bedömningen att möjligheten att bli ett riktigt stort parti ligger i de stora väljargrupper som tidigare var självskrivna socialdemokrater. För att klara det har partiet inlett ett gigantiskt förvandlingsnummer.
För de tre övriga borgerliga partierna hjälper inga make-overprogram. Deras enda möjlighet att bli stora är sannolikt att ansluta sig till ett större parti, det vill säga moderaterna. Min gissning är att åtminstone kristdemokraternas högsta ledning funderar i sådana banor. Göran Hägglunds anmärkningsvärda uppgörelse med partiets tidigare uppfattning i abortfrågan var sannolikt en inträdesbiljett till sådana diskussion. Hans förord nyligen för en gemensam allianslista i EU-valet kan tolkas på samma sätt.
Liknande funderingar kan mycket väl förekomma i både centern och folkpartiet. Även här vacklar partiernas medlemsgrund. Folkpartiet har av tradition en svag partiorganisation, centern däremot en stark och välförgrenad. Men också den har krympt rejält. Centern har dock egna partimiljoner, efter försäljning av centertidningarna, som gör att man i princip kan klara sig utan medlemmar och också partistöd. Väljare behövs dock om partiet ska överleva.
Som det ser ut kan vi alltså inom kort ha två stora partier med i stort sett samma urvattnat socialdemokratiska politik. Hur kommer hemlösa borgare att agera, kan det uppstå ett nytt borgerligt alternativ? Det är inte omöjligt.
Men framför allt gynnar naturligtvis den pågående utvecklingen Sverigedemokraterna, som redan nu klappar på riksdagsporten. Det beror inte på att övriga partier inte "tagit fajten" som det brukar heta, utan på att de tycks ha överlevt sig själva. Allt tyder på att sd får ett genombrott i nästa val. Och mycket tyder på att slutet närmar sig för flera av förra århundradets partier.
Läs hela tidningen i din dator
Massor med bra erbjudanden för dig som prenumererar.
Missa inte vår kompletta tv-guide!