Maglarps kyrka plockas ner bit för bit

Av Mats A Klingen 29 AUGUSTI 2007 02.15 (UPPDATERAD 10.13)

Nu töms Maglarps nya kyrka inför rivningen om några veckor.
Församlingsborna har fått kyrkbänkarna och igår bröts delar av altaret loss med kofot för att bevaras på Trelleborgs museum.
– Det märkligaste uppdrag jag någonsin fått, säger museitekniker Magnus Persson.

Perssons hammarslag och brytjärnsknirk ekar i den övergivna kyrkan utanför Trelleborg.
I någon timme har han och antikvarie Åsa Bill varit på plats i kyrkan för att rädda en del av dess innehåll till eftervärlden. Arbetet med att montera bort altaruppsatsen, möbeln ovanför altaret, verkar ändå gå lättare än befarat.
Dessutom visar sig den 100-åriga trätavlan vara tillverkad av furu och inte av ek, vilket gör den betydligt lättare att baxa ut.
En liten stund senare går Magnus Persson loss på korets tjocka klinkergolv för att få loss ett nedgjutet, snidat järnstaket. Museiteknikern säger att det ingår i jobbet att ta hand om bevaransvärda föremål för museets räkning.
– Vi brukar vara ute och hämta det mesta. Men det här måste vara det märkligaste uppdrag jag någonsin fått, säger han och blickar ned på förödelsen.
Souvenirjakt
Att en kyrka töms och rivs tillhör nämligen inte vanligheterna.
Men snart är det dags i Maglarp där ortens nya men medfarna och tillbommade kyrka från 1909 snart jämnas med marken efter många års diskussioner, eftersom den anses vara i alltför dåligt skick för att renoveras.
Kyrkvaktmästare Katrin Johansson säger att rivningen gjort att kyrkogården besökts flitigt hela sommaren. De senaste veckorna har intresset ökat ytterligare.
– Kyrkan har nog aldrig varit så välbesökt, konstaterar hon.
Men de nyfikna vill ofta mer än att titta. Många vill också ta med sig något minne av kyrkan.
Katrin Johansson berättar att besökarna efterfrågar det mesta som klinker, beslag, orgelpipor och till och med tegelstenar. Vid flera tillfällen den senaste tiden har några gått mer handgripligt till väga och brutit sig in.
Fast det var länge sedan det fanns värdefulla föremål inne i kyrkan. Efter upprepade stölder då bland annat alla ljuskronorna försvann flyttades det mest stöldbegärliga till en mer säker plats.
Inredning skänks bort
Idag påminner inte mycket om kyrkans glansdagar. De flesta kyrkbänkarna är borta. Delar av golvet är bortbrutet. Predikstolens baldakin ligger på ena kanten i väntan på vidare transport till Lunds universitets historiska museum. Ur ett skåp har notblad och böcker från förra seklets början rasat ut och ligger utströdda bredvid ett fågelkadaver. Hammarslagen ekar.
Den senaste veckan har flyttlassen avlöst varandra och en hel del av inredningen har faktiskt tagits om hand av Maglarpsborna.
Enligt kyrkoherde Thor Nilsson gick kyrkan tidigt ut med en intresseförfrågan bland församlingsborna. Omkring 15 nappade på erbjudandet. Flera tog sig an någon av kyrkbänkarna. Andra hoppas på ett av kyrkans blyfönster som rivningsfirman i bästa fall får ned hela.
– Vi tyckte att det var naturligt att församlingsborna skulle få ta del av föremålen. Vi ville inte sälja av dem, säger Nilsson.
På museum
De viktigaste sakerna hamnar på olika museer för att användas i framtida utställningar. Kyrkklockorna plockas ned och ska användas på nytt. En av dem flyttas tillbaka till Maglarps gamla kyrka och den andra hängs eventuellt upp i en klockstapel som förhoppningsvis ska byggas på platsen där kyrkan en gång funnits.
I nästa vecka sätts staket upp kring byggnaden.
Troligen inleds själva rivningen ytterligare en vecka senare, något som kyrkoherde Thor Nilsson tycker är både välkommet och tragiskt.
– Det har varit svårt att se kyrkan stå och förfalla, det är skönt att vi nu ser slutet på det hela. Samtidigt är det tråkigt att riva en kyrka, det tycker nog alla.