Stoppa den omvända rasismen

4 OKTOBER 2007 02.15

KRÖNIKAN. Om vi skall förstå konflikterna i ungdomsvärlden måste vi våga diskutera den omvända rasismen, den som drabbar svenska ungdomar.

Motsättningar. Rasism och främlingsfientlighet är ofta diskuterade i den politiska debatten. Inte sällan handlar det om saker som välutbildade invandrare som inte kan få jobb på grund av sin hudfärg eller en välskött familj som förvägras att få drömlägenheten för att de har ett utländskt efternamn. Otaliga motioner, debatter, utredningar, betänkanden och propositioner har behandlat ämnet, men lika många gånger har en viktig aspekt undvikits, nämligen frågan om rasismen som drabbar etniska svenskar.
Det är bara att gå ut och titta på gymnasieskolor runt om i Skåne. I skola efter skola är det invandrarkillar syns, hörs och stör mest. Samma sak på diskoteken, krogarna och de centrala torgen. Och detta på svenska killars bekostnad.
Jag minns min svenska vän Marcus som gick i min klass på gymnasiet. Vi spelade även i samma fotbollslag och hade samma favoritrappare. Inte sällan frågade mina kompisar med invandrarbakgrund mig varför jag umgicks med honom, jag svarade att alltid att ”han inte var som de andra”. Precis som om alla andra svenskar inte dög att ha som vänner, det krävs att svensken ska vara olik andra svenskar för att han skulle platsa i vårt gäng. Och Marcus var snabb att anpassa sig, han lärde sig utländska ord, skaffade en flickvän från Mellanöstern och började till och med bryta när han pratade svenska.
Varje dag var han tvungen att bevisa att han hörde hemma bland dem tuffa invandrarna, till skillnad från andra svenskar som knappt vågade möta våra blickar. Nu när jag besöker gymnasieskolor i olika sammanhang ser jag exakt samma mönster, invandrarkillar som breder ut sig och svenska killar som mest befinner sig i bakgrunden och försöker förhålla sig till invandrarna.
Detta gäller naturligtvis inte varenda kille på skolgården men jag vågar påstå att de allra flesta innegängen består uteslutande av invandrarkillar. Det är de som står utanför skolan och försöker se kaxiga ut med en cigarett i mungipan och en läcker mobiltelefon i handen.
Vi måste ställa oss frågan om varför svenska flaggan är ett känsligt ämne på skolorna, medan Iran och Iraks nationalsymboler är accepterade. Det är inte heller ingen slump att det just är invandrarkillar som styr på nattklubbarna och de som rånar svenska killar på sina mobiler. Detta sker i fler skånska städer där det bor ett relativt stort antal invandrare, exempelvis Landskrona och Malmö.
I det politiskt korrekta Sverige finns det tyvärr en risk att mitt budskap tolkas som främlingsfientligt. Den risken tar jag. Vi måste vara så pass seriösa i den politiska debatten att vi kan motarbeta rasismen mot invandrare och samtidigt krossa den omvända rasismen som svenskar lider av varje dag. Dessutom kräver jag inte ett simpelt fördömande av invandrarkillars beteende, utan önskar en vital och djup debatt som även inkluderar faktorer som socialt utanförskap och ekonomisk utsatthet.
Det är egentligen märkligt att en så pass viktig fråga har försummats under så lång tid. Tycka vad man vill om Sverigedemokraterna, men det är faktiskt det enda partiet som har uppmärksammat svenska killars situation. Följaktligen har partiet fått ett relativt stort stöd bland förstgångsväljare i skånska städer.
Det är dags för de andra partierna att visa framfötterna och diskutera problematiken med den omvända rasismen, både så att Sverigedemokraternas ytliga budskap slås sönder, men också för att hjälpa tonåringar som mobbas på grund av sin svenska etnicitet som inte passar in i invandrardominansen.
Till politiker i samtliga riksdagspartier: tillsätt utredningar, analysera och fatta kloka beslut. Jag hoppas det kommer en dag då de som kallar sig öppenhetens vänner vågar krossa alla typer av rasism, både den som drabbar invandrare men också svenskar. Allt annat klingar falskt.
Bassem Nasr

______

      Tipsa en vän