– Öppnar Sverige dörren för flyktingar måste man ta ansvar för att göra dem till samhällsnyttiga människor, säger Bejzat Becirov, ordförande på Islamic Center.  

Foto: Jörgen Johansson

"Sverige skapar stenkastande ungdomar"

Av Andreas Lovén andreas.lovén@skd.se 6 FEBRUARI 2008 06.16 (UPPDATERAD 07.39)

MALMÖ. Föräldrar som får ångest när barnen är på väg hem från skolan. Barn som inte orkar vistas i hemmet på grund av alla människor. På Islamic Center känner man till följderna av den extrema trångboddheten.

Det finns för närvarande över 2 000 asylsökande i Malmö. Bostadsbristen driver människor att söka hjälp hos Islamic Center. Vissa nätter förvandlas moskén till ett härbärge för de flyktingar som är värst utsatta.

– Det är en tuff situation, men vi kan inte bara spisa av folk som söker hjälp, säger Bejzat Becirov, ordförande.
Anställda på centret försöker att hjälpa till, genom kontakter med fastighetsägare. Men i de flesta fall handlar det om att be medlemmar att ha asylsökande som inneboende.

Många känner ett moraliskt ansvar, eftersom de befunnit sig i samma situation. Solidariteten innebär samtidigt att en redan svår trångboddhet i Rosengård blir värre.
– Föräldrarna blir psykiskt sjuka av situationen. Barnen är ännu hårdare drabbade.
Familjerådgivarna på Islamic Center berättar om föräldrar som känner svår stress, när barnen är på väg hem från skolan. De får endast lugn och ro när barnen är borta, då de kan få en liten sömnstund.

– Det blir omöjligt att planera framtiden, som att söka arbete och bostad, eftersom de inte har kraft och ork.
Trångboddheten yttrar sig i värsta fall i att ungdomar kastar sten och sätter eld på containrar, menar Bejzat Becirov.
– Det blir så när de inte trivs i sitt hem och kvarter. Ungdomar driver omkring eftersom boendesituationen är katastrofal.

Han är besviken på politiker som inte tar boendeproblemet på allvar. Öppnar Sverige dörren för flyktingar måste man ta ansvar för att göra dem till samhällsnyttiga människor. Som det är nu skapas pensionärer i 30-årsåldern och frustrerade ungdomar.

Samhället sätter in resurser i form av psykologer, läkare och utredare kring dåligt fungerande familjer, när det enda som krävs är en vettig boendemiljö.
– Får inte trångboddheten en lösning, hjälper det inte med hur många experter som helst. Problemet finns kvar.

Han anklagar Malmö stad för "icke-planering". Staden växer mot kusten, med dyra bostäder, men de svagare grupperna har glömts bort. Politiker och tjänstemän på olika stadsdelar skjuter bostadsfrågan och hanteringen av asylsökande mellan sig.
– Det slutar med att alla problem knuffas in i Rosengård. För mig finns det inte längre något som kan kallas Malmö stad.
Han kräver att politikerna gör en snabb utredning av boendekrisen.
– Det går inte att tänka i femårsplaner, utan det måste ske något inom ett par år. Se till att det först och främst satsas på bostäder till människor i Rosengård. Det är en ödesfråga för Malmö.

      Tipsa en vän