Utställning berättar Estlands historia

Av Marianne Pernbro marianne.pernbro@skd.se 7 FEBRUARI 2008 15.44

ARLÖV. Hennes manna och pappa fördes som unga båda till Sibirien där de blev kvar i 15 år innan de tilläts återvända till Tallinn i Estland. Då var de ett par och två dagar efter hemkomsten föddes Marje Toska som nu ställer ut hos Burlövs konstförening i Arlövs bibliotek.

Utställningen berättar både min familjs historia och Estlands historia. Jag hoppas min mamma, som är på besök i Sverige, kan komma på vernissagen på lördag.
Mamma är 83 år nu, pigg och glad och läser estländska tidningar, surfar på internet och är tacksam för varje dag, berättar Marje Toska.
Det var 1941 som massdeportationer till Sibirien genomfördes från Estland. De som tvingades iväg återvände inte förrän åren 1955-1959.
- Människor valdes ut helt godtyckligt, de hade inte gjort något särskilt. Det bankade på dörren en natt och min mamma, då 16 år, och hennes familj fick en halvtimme på sig att packa ihop det nödvändigaste. Sen reste de i boskapsvagnar med tåg i två veckor innan de kom till Sibirien där de inkvarterades hur som helst hos olika familjer. Det första året levde de nästan enbart på potatis, lök och lite salt.

- Fest blev det om de lyckats samla ihop lite potatisskal och min mamma har berättat om en rätt de lagade då och jag har försökat skapa något liknande fast som konst.
Föräldrarnas upplevelser och det som hänt i Estland genom åren genomsyrar den utställning som Marje Toska visar i Arlöv. På golvet har hon lagt ut nio grusfyllda och taggtrådsomgärdade rutor. I varje ruta finns en siffra och lägger du ihop siffrorna i varje rad får du hela tiden slutsiffran 15.
- Det är de femton år som mina föräldrar, och många andra, tvingades tillbringa i Sibirien.
Bakom rutorna finns ett trafikljus som bara lyser rött och gult men aldrig grönt. Det finns ingen väg tillbaka. Ett ljud som från ett dunkande tåg och en tågvissla illustrerar installationen.
- Sven Grünberg, en kompositör i Estland, har speciellt gjort ljudillustrationen åt mig, säger Marje Toska.
Även hans morbror var med bland dem som deporterades till Sibirien.
Ett stilleben berättar om den mat som människorna fick hålla till godo med i Sibirien.
- Det var potatis, lök, solrosfrön och olja - kanske lite salt. Ibland serverades också lite sött, äckligt rött vin som min mormor, som var läkare, tvingade min mamma att dricka för att hon skulle få i sig lite socker.
- Mormor var en häftig kvinna, hon var läkare men samlade örter och gjorde salvor eftersom inget annat fanns att få tag på. Det gällde att hitta på allt man kunde för att överleva.
Marje Toska ställer även ut läderarbeten, ett hantverk som även hennes farfar kunde.
- En av hans läderinbundna böcker finns med här och jag visar också läderaskar. Även farfar deporterades på grund av att han sysslade med konsnärlig industri.

      Tipsa en vän