Oklart om svensk adoptionskontroll

Av Jeanette Thuresson och Federico Rodriguez Moreno 5 JUNI 2008 08.00

GRINGO GRANSKAR. Vi ringer upp Margit Hasselgren, konsulent på svenska Adoptionscentrum och Meit Camving, generaldirektör för Myndigheten för internationella adoptionsfrågor (MIA).

Hej Margit, jag och min man funderar på att ansöka om adoption och jag har lite frågor. Man har ju läst om olika adoptionsskandaler och jag vill veta mer om hur det hela går till.
– Okej, det är bara att fråga.

Hur går det till när ni ”letar barn”?
– Det är mer så att vi har kontakt med länder där de har lagar om adoption. De sköter adoptionerna. Vi arbetar med länder som skrivit på internationella konventioner.

Hur vet ni att de följer de konventionerna?
– Man får lita på att det går rätt till.

Men gör ni någon kontroll?
– Det finns en svensk myndighet som kontrollerar, du kan se på www.mia.eu.

På vilket sätt kontrollerar de?
- Vi adopterar ju från runt trettio länder, så de kan ju inte resa runt till alla de länderna hela tiden.
– Men om vi hör att något är fel så kollar vi det.

Det kostar ju ganska mycket att adoptera. Vart går pengarna?
– Det är olika vad de tar betalt i utlandet. Om det är en statlig myndighet som håller i adoptionerna kostar det till exempel ofta mindre än om det är ett privat barnhem där det krävs inblandning av advokater, domare och så vidare. Sen behöver vi ha medarbetare i länderna som tar emot adoptivfamiljerna när de kommer dit.

Kan det alltså vara privata advokater också?
– Ja, det är landets egna lagar som styr vad som krävs.

Kontrollerar ni vart pengarna går?
- I den mån det går att göra det.

Hur tacklar ni korruption?
– Ja… Vi betalar inte extra pengar för att det till exempel ska gå fortare. Ibland kan de ju tycka att vi är lite dumma som inte utnyttjar det. I exempelvis Indien finns det inflytelserika personer som kan betala och få en gräddfil.

Adoptionscentrum litar alltså på samarbetsparterna i barnens födelseland och hänvisar till MIA:s kontroll. Men när vi ringer MIA hänvisar de tillbaka till adoptionsorganisationernas eget ansvar.

– Vi är en tillsynsmyndighet över adoptionsorganisationerna. Vi kontrollerar inte individuella adoptioner. Det är viktigt att adoptionsorganisationerna följer lagstiftningen i varje land, säger Meit Camving som är generaldirektör i MIA.

Men hur kontrollerar ni adoptionsorganisationerna?
– Vi kräver redovisning av deras arbete varje år. Och de måste rapportera från varje enskilt land de jobbar med.
– Sedan gör vi också tillsynsresor till de olika länderna, besöker barnhem, ambassader och myndigheter.

Hur kollar ni vart pengarna går?
– Adoptionsorganisationerna måste redovisa kostnader för varje land.
Hur jobbar ni mot korruption?
– Det är viktigt att organisationerna har seriösa samarbetspartners och att de redovisar alla kostnader.
- För att organisationerna ska få arbeta i utlandet krävs det att de följer barnkonventionens grundläggande principer.