Hela familjen Vamling Tchantouria pustar ut i hemmet i Hjärup.  

Foto: Eva-Lisa Svensson

Malmöforskarna hemma
från Georgien

Av Kristina Davidson 040-660 55 00 kristina.davidson@skd.se 13 AUGUSTI 2008 21.09

HJÄRUP. På onsdagen kom de hem, malmöforskarna som hamnade mitt i kriget i Georgien. Lättade men också bekymrade över utvecklingen i landet. Karina Vamling och maken Revaz Tchantouria med barnen Olga och Albert berättar hur det eskalerande våldet tvingade dem att fly landet.

– Under den sista natten vaknade vi på hotellet i Tbilisi av att de ryska bombplanen flög över stan och bomberna föll en bit bort och då insåg vi allvaret med det upptrappade kriget. Vi kände att det var dags att ta sig därifrån om vi skulle överleva, berättar Katarina Vamling.

Starka minnen

Dottern Olga, 17 år, kommer aldrig att glömma hur rädd hon var när hon hörde planen flyga förbi och fick veta att radarstationen på den internationella flygplatsen i stan var bombad. Hon har också starka minnen av de människor hon såg framför parlamentet. Flyktingar som har lämnat sina hem och sina liv och nu söker hjälp efter krigets fasor.
De har just kommit hem från Kastrup till villan i Hjärup, där resväskorna fortfarande står i hallen. Hämtade på flygplatsen av Karinas bror Kristofer och omfamnade av mamma Siri, som båda har varit oroliga för familjen. På samma sätt som Revaz nu går och oroar sig för sin bror och sina släktingar, som är kvar i Georgien.

Motstridiga uppgifter

– Jag är född i Abchazien och har bott i Georgien. Därför är jag orolig över utvecklingen i land och vad som skall hända med mitt folk. Det har kommit många motstridiga uppgifter om vad som händer och vad fredsplanen innebär. Men vi hoppas kunna återuppta de kontakter som vi har byggt upp, säger Revaz Tchantouria.
Revaz och Karina är två av de forskare från Imer vid Malmö högskola som driver ett Sida-projekt kring migration i regionen Kaukasus. De åkte till Georgien för en vecka sen för att göra fältarbeten och intervjua flyktinggrupper i olika delar av Georgien. Men nu tvingades de lämna landet, en vecka innan de var färdiga med sina intervjuer.
Folk flydde
– Det var också svårt att jobba med tanke på situationen och vi kunde inte lämna Tbilisi. Däremot fick vi uppleva andra saker som vi kan dra nytta av i forskningen, som de människogrupper som flydde till huvudstaden och alla manifestationer som hölls i centrum. Det blir spännande att följa den fortsatta utvecklingen, säger Katarina Vamling.
Med på resan var också georgienfödda Mana Kock Kobaidze boendes i Höllviken, som lyckades ta sig från en bergsby tillsammans med sina barn och den danska Kaukasus-forskaren Märta-Lisa Magnusson. De följde alla med på den UD-transport som ordnades i tisdags från Tbilisi till Jerevan i Armenien. Därifrån sattes de totalt 42 svenskarna på ett plan till Riga och vidare till Köpenhamn.

      Tipsa en vän