När Kim Kimselius vill fokusera helt på sitt skrivande flyttar hon i sin stuga i Slagtofta tillsammans med sina Berner Sennenhundar. Den här veckan står Snapphanebygden på agendan, för hon har fått i uppdrag att skriva en del i sin fristående historiska serie som en guidebok.  

Foto: Matso Pamucina

Vrålskriver om snapphanar

Av Jennie Larsson jennie.larsson@skd.se 0415-165 75 14 AUGUSTI 2008 19.10 (UPPDATERAD 19.30)

SLAGTOFTA. Uppdrag: Hon ska skriva en ny bok om snapphanar. Krav: Hon får inte åka hem innan hon är klar. När Kim Kimselius sätter sig i skrivarstugan är det ord och inga visor.

– Jag älskar att sitta här och skriva. I går fick jag tvinga mig själv att gå och lägga mig och när jag låg där kom nästa kapitel, säger Kim Kimselius när vi tar plats i hennes skrivrutiner.
Innan vi kliver in i stugan där den sprudlande skrivglädje är lika påtaglig som de brinnade stearinljusen får vi noggranna instruktioner. De gäller hur man ska handskas med de två hundar som kommer skälla på oss i den spartanska stugan.
För de är inte vana vid sällskap här, Kim och hennes Namie och Tola. Oftast är det bara de tre som rutar in skrivdagarna genom promenader och nödvändiga behov.
– Låt dem bara vara så blir det snälla efter tag.
Så lyder uppmaningen från matten som hemma i Blekinge föder upp Berner Sennenhundar. Och mycket riktigt, efter en stunds prat om Kims nya böcker är vi alla vänner.

Theo och Ramona

Kim Kimselius är känd för sina historiska äventyrsböcker om Theo och Ramons som reser i tiden.
Serien –vars inledning Tillbaka till Pompeji vände upp och ner på hela Kim Kimselius liv, och nionde och tionde bok precis har nått bokhandlarna – har en trogen läsarkrets.
Många unga tackar författaren för att de fått högsta betyg i historia efter att de läst hennes böcker. För eftersom berättelserna bygger på verkliga händelserna har de lärt sig mer än lärarna känner till.
Något som förstås glädjer Kim oerhört mycket. Men även om hennes böcker oftast hamnar i ungdomshyllan och som temaläsning i skolor vill hon inte begränsa dem.
– Jag skriver det jag själv vill läsa, säger hon och berättar att många läsare har passerat skolåldern med råge.
Inför varje ny bok läser hon på och besöker miljöerna där huvudpersonerna ska hamna. Genom fantasin förvandlas sedan historiska fakta till spännande historia.
För två månader förberedde hon sig inför boken om snapphanar genom att åka runt till platserna där en tänkt turistbuss ska stanna. Den ska nämligen fungera som en guidebok i Snapphanebygden.
Nu ligger material från kommunerna och en Skånekarta på ett träbord intill datorn. Här sitter Kim skriver så länge inte hundarna pockar på uppmärksamheten.
– Jag har kapitel för kapitel i huvudet. I går skrev jag om Loshultskuppen, där krigskassan 1676 blev stående i Loshult. När jag avslutat det ska jag fortsätta med Hönjarums skans.
Hon räknar med att ha alla kapitel skrivna innanett kalas på lördag. För även om inte vill följa en mall när hon skriver har hon lärt sig hur hon jobbar bäst.
Från att ha förvarat alster i byrålådan i många år är Kim Kimselius nu en fulltecknad författare med en lanseringshöst i antågande. Om hon får som hon vill kan vi räkna med fler böcker i framtiden.
– Jag vill bli minst 92 år, för så många böcker har jag inom mig.

      Tipsa en vän