NABILAS BLOGG.
Idag var första gången jag åkte igenom en "riktig" checkpoint när jag skulle komma tillbaka till Jerusalem ifrån Betlehem.
Jag har aldrig i mitt liv känt mig så förnedrad.
Vi får ta av oss alla smycken och gå igenom en metalldetektor samt lägga vår väska på ett rullband som kollas av soldaterna som sitter i en liten kub intill.
Sedan är det passkontroll.
Maysa som är med mig är palestinier som bor inne i Israel. Hon pratar flytande hebreiska och visar upp sitt pass samtidigt som hon berättar att hon jobbar för Individuell människohjälp.
Tjejen i passkontrollen sitter och knappar på sin mobil och har sina fötter på bordet. Hon tuggar tuggummi som var lika stort som hennes huvud.
Dom börjar prata hebreiska och jag märker på Maysa som under hela
dagen visat sig vara en stark kvinna börjar kuva sig: Le, nicka, huvudet neråt, prata lite tystare, visa tacksamhet gentemot passkontrollanten som efter en stund lät oss gå, osv.
Själv brann jag inombords...verkligen brann.
När jag sedan var med Tamer så tog han mig till dom israeliska kvarteren. Han ville visa mig "den fina delen av stan" men egentligen såg jag bara den ockuperade.
Han frågade om jag ville äta på McDonalds och jag svarade att jag hellre ville tillbaka till arabkvarteren.
Efteråt frågade jag hur han kunde stå ut med att vara i dom kvarteren. Och se dom människorna som han vet är dom som ockuperar. Då svarar han:
"Följ din hjärna och inte dina känslor. Så överlever du i Jerusalem".
Jerusalem är en för liten stad med för många människor som hatar
varandra. Och egentligen vill alla bara leva ett lugnt liv. Men frågan är till vilket pris?
För mer bilder o blogginlägg se http://nabila.wordsilah.com
Massor med bra erbjudanden för dig som prenumererar.
Missa inte vår kompletta tv-guide!