Rörande enighet om upphovsrätt

BOKMÄSSAN.

 

Mobilbild: Johan Dalén

Ljudboken R.I.P? var det övergripande temat för den sena fredagseftermiddagens debatt på Bokmässans debattscen. Att döma av det svulstiga partaj som ett ledande ljudboksföretag ställde till med på Park Avenue Hotel natten till fredagen verkar det gå ganska bra för branschen, men rubriken är förstås aningen tillspetsad. Ljudböckerna plockar ideligen andelar av bokmarknaden och i takt med detta har det börjat bli en större business att byta ljuböcker via fildelningsprogram på samma sätt som man utskiftar filmer och musik.

Panelen, där Björn Ranelid och Lars Ohly var de tongivande namnen, var inte oväntat rörande överens om att upphovsrätten måste värnas. Föga förvånande, förstås, eftersom auditoriet till största delen utgjordes av författare, journalister och andra upphovsmän. Hur man ska lyckas är man däremot inte lika eniga om.
- Nedladdning ska vara tillåten och finaniseras på samma sätt som bibliotek, säger Lars Ohly.
Nedladdning ska bestraffas med hårda böter eller fängelsestraff, säger Björn Ranelid.

Björn Ranelid är över huvud taget ruskigt underhållande att lyssna på. Frågan är om han verkligen. är så övertygad om sin egen förträfflighet eller bara spelar på en myt. Hur som helst spetsar han ju onekligen till en debatt med citat som dessa:
Detta är en illegal handling som ska straffas med bot eller ännu hårdare straff. Ingen kan få mig att ändra på det. Jag har rätt – de andra har fel.
Ohly har inte förstått. Nu ska jag uttala en mening som gör att alla motargument kullkastas och hela debatten faller: Det finns inte en författare som kommer att skriva kontrakt med ett förlag om det blir tillåtet att ladda ner. Absolut ingen. Därmed är problemet löst.
Ohlys lösning på problemet är att legalisera nedladdning och finansiera upphovsrättsersättningen med skattemedel:
Jag är helt överens med Björn Ranelid om upphovsrättsmannens absoluta rätt till ersättning. Men vi har ju redan bibliotek, där man kan gå in och låna vad man vill – musik, film, böcker och ljudböcker. Vi har ett ersättningssystem som ersätter upphovsmannen efter vad som lånas – på samma sätt skulle man kunna ha ett system som ersätter upphovsmannen efter hur mycket som laddas ned.
Alternativet är att bygga upp ett kontrollsystem som kartlägger precis vad var och en laddar ner och i princip ger rätt att vid misstanke om illegal nedladdning göra husrannsakan i vilken dator som helst. Är det ett samhälle vi vill ha, med tanke på de senaste månadernas debatter om FRA?

Hetare än så blev aldrig debatten. Men underhållande var den så länge den varade.

      Tipsa en vän