Det finns en historia bakom segregationen på bostadsmarknaden i Sverige. Diskriminering finns inbyggt i ett system, där framgång bygger på kontakter och ekonomi.
– Invandrare har länge hänvisats till samma områden. Människorna som bor där utsätts för stigmatisering och känner sig annorlunda, säger Susanne Urban, doktor i urban sociologi, Linköpings universitet.

Segregationens följder för samhället är allvarliga. Utanförskapet skapar desperata människor och kriminalitet ökar med graden av fattigdom. För ett par år sedan fick frustrationen i de franska förorterna ett ansikte, när ungdomar satte tusentals bilar i brand. Susanne Urban tror att samma situation kan uppstå i svenska förorter, om samhället inte agerar.
– Än så länge har svenska myndigheter inte backat lika mycket som franska. Men samhället måste satsa och ställa upp med resurser.

Susanne Urban är kritisk till att det endast byggs dyra bostäder i attraktiva bostadsområden. Det bevarar det segregerande system och mönster som redan finns. Kommuner har ett planeringsansvar och borde bygga bort segregation och trångboddhet genom subventioner.
– Kommuner säger att de inte kan påverka och hänvisar till marknaden. Men när marknadens principer får bestämma så ökar problemen.

Hon anser att kommunerna borde vara mer offensiva, och ställa krav på bostadsbolagen att ha en större mix av människor i sina fastigheter. Ett stort bekymmer är att kommuner tror att segregationens följder stannar inom ett "problemområde", när det i själva verket påverkar hela samhället. Kostnaderna är stora när människor har svårt att etablera sig på arbets– och bostadsmarknaden.
– Det får inte bli normalt att resonerar i "vi" som bor här och "de" som bor där. Det påverkar solidariteten och gemenskapen i staden.