Hon må ha jord under naglarna, men hon är ambassadör för kvinnligt företagande, en fin förebild för just kvinnors företagande.

Det vet vi mer om, en timme eller så senare över kaffe och nybakad sockerkaka. Efter förevisningen av narcisser, det finns cirka 25 000 olika utöver den handfull sorter av påsk- och pingstliljor som säljs i handeln, bjuder hon in.

– Det går faktiskt att bo så här, säger hon och följer våra blickar från golvets råa betong, över nya köksspisens keramikhäll in i det stora rummet där linoljad halvtorr takpanel ligger över takbjälkar och bockar. Ett hörn med väggfast träskiva med en liten laptop på är kontor. I ett annat står tv och en fåtölj med en pashminaschal vårdslöst över stolsryggen. Över det hela vilar ett fantastiskt dagsljus från de stora fönstren mot skog och äng och blivande trädgård. Det jordvärmda betonggolvet gör sitt till för trivsamhet trots att gränsen mellan byggarbetsplats och bostad inte finns.
Det är en sanslöst krokig väg hon gått. Fylld av kunskap och erfarenheter har hon landat här, en bit från allfarvägen men nära nog för att så småningom hyra ut stallplats och boende till hästfolk.
– Här ska jag bo i 30 år, bygget är förhoppningsvis färdigt då.

Det började i Mariestad, via Karlstad blev det Stockholm under 13 år.
– Jag stoppade från tidig ålder allt som kunde gro i jorden. Det var därför jag flyttade till Österlen 1981. Där går det att odla, det växer bra.

Stockholm innebar först Beckmans designhögskola. Hon blev modedesigner och landets första utbildade kostymtecknare. Som 20-åring ritade hon teaterkläder för glatta livet. Hon minns första verket, Shakespeares kompis' Ben Johnsson's Volpone, från 1600-talet. Det följdes av operor, musikaler, jobb för tv, teater.

– Jag har gjort av med mil av siden och sammet. Idag är min yngsta dotter Flora, 20 år, på väg till Ystad. Som assistent till kostymtecknaren och jobb med Kenneth Branagh och nya Wallanderfilmerna. Min Flora som var i EM-final i ponnyhoppning i 2003. Hennes hästintresse har väckt mitt och utan medveten påverkan har jag gett henne idéer.

Flytten till Skåne var inget hinder för jobbet bakom scenerna i Stockholm, tack vare Kristianstads flygplats. Men, när Flora var 3-4 år, fick hon nog av pendling. Tillsammans med sin andre make, glaskonstnären Anders Wingård hade hon köpt hus 1986 och glashyttan i Baskemölla växte fram. Konstrundan på Österlen tog fart och Cecilia Wingård jobbade från bittida till sent. Skötte hem, assisterade i hyttan, marknadsförde, skötte kontakter utåt medan maken blåste glas och var ordförande för Österlens konstnärsgille.

Han fick Blekingeekan som står i entrén till hyttebutiken i 50-årspresent av Cecilia och barnen. Hon importerade pashminaschalar som hade strykande åtgång och säljs från hyttan. Idén till dem fick hon genom en internationell kontakt inom trädgårdsnäringen. För det höll hon på med, vid sidan av, av bara farten.
– Vi var några trädgårdsintresserade som startade Tjörnedala trädgårdsförening, vi kontaktade olika experter för föreläsningar och möten. Rosie, chefredaktör för Garden's Illustrated, bar en pashminaschal vid ett av våra möten. Som modedesigner blev jag klart intresserad av kvaliteten, färgerna.

Cecilia Wingård fick en kontakt i Katmandou i Nepal, den första importen till Sverige av de handvävda sjalar i en blandning av cashmere och silke. Hon blev hovleverantör genom Elisabeth Tarras Wahlbergs beställningar. Modetidningar köade.
– Pengarna strömmade in. Det samma gällde kunderna till glashyttan, konstrundan medförde tusentals kunder varje dag. Det var nästan ofattbart, vi sålde glas för flera miljoner om året.

Men så gick makarna Wingård skilda vägar. Företaget var skrivet på maken, hon fick börja om med två tomma händer.
– Jag blir fortfarande arg när jag tänker på bankkontakten. Jag hade en hel hög meriter med när jag ville låna pengar till en bostadsrätt i Lund. Han tittade inte ens. Knappade in mitt födelseår, frågade om jobb. Och nej, fast jobb men född -53. Han rådde mig att söka socialhjälp.

Den gamla korsvirkeslängan har hon knåpat ihop till sedan dess. Ett litet projekt med Lunds kommun pågår, liksom ett med Region Skåne. Tillsammans med trädgårdsföreningens Eva Fristedt och grafikern Sofia Scheutz har hon startat bolaget Narciss och Tulpan, med rådgivning och försäljning av lökar på internet. De drar nytta av erfarenheter från sina tulpan- och blomstermässor. Klockan 14, i torsdags, slog hennes speciella narcisser slå ut. Då öppnar utställningen Narcisser på Hovdala slott vid Hässleholm, som de tre arrangerar i orangeriet fram till 20 april.

Utnämningen som ambassadör för kvinnor, en ideell verksamhet, fick hon genom Nutek.
– Det finns många kvinnor som jag, som som äldre mister sin ekonomiska trygghet. Kvinnor i vården och andra låglöneyrken med liten pension i sikte. Men med jättemycket av erfarenheter och kunskaper som med lite självförtroende kan skapa sina egna företag. Dem vill jag jobba för.