– Min huvuduppgift är att hålla folk lyckliga, säger hon.
Nina Sackmans arbete går ut på att skapa förutsättningar för filminspelningen, hålla skådespelarna på bra humör, hålla koll på budgeten, se till att alla moment klaffar i tid och kommunicera med alla enheter i filmteamet. Varje morgon är hon på plats några timmar före alla andra och går hem tidigast vid niotiden. På inspelningsplatsen förhör hon sig om filmarbetarnas behov under dagen, såväl professionella som privata.
– Nästan alltid lyckas jag lösa dem, säger Nina Sackman som har blivit en mycket stresstålig person.

Det finns inte utrymme för någon falsk blygsamhet. Problemlösning är faktiskt hennes jobb och idéerna många efter att ha deltagit vid produktionen av ett 30-tal filmer. Telefonen bär hon intill hjärtat i en rem kring halsen. Den ringer oavbrutet och vid varje samtal lyckas hon på något vis finna anledning att skratta.

Jagade dörrhandtag

På kontoret i Ystad studios sitter medarbetaren Fredrik Grecke och väntar på att få diskutera uppbyggnaden av nästa "location" som de kallar inspelningsmiljöerna. I handen har han en bild på ett dörrhandtag han måste hitta eftersom teamet har haft sönder ett för ägaren de lånade huset av.

– Nina är underbar. Hon är oerhört tysk och rak. Man får klara besked vilket gör det mer lättarbetat, även om det inte alltid är de svar man önskar, säger han.
För tolv år sedan träffade Nina Sackman den svenska dokumentärfilmaren Thomas Frantzén och blev förälskad. Två månader senare hade hon lämnat Berlin för att bosätta sig i Ölöv i Skurups kommun tillsammans med sin kärlek. Där bor de än i dag tillsammans med åttaåriga dottern Linn och en hund. Dottern har inte sett mycket av sin mor under vardagarna sedan januari då förberedelserna för inspelningarna började.
– Hon brukar skaka på huvudet och säga, "är det en sån period nu mamma?", berättar Nina Sackman.

Perspektiv på tillvaron

Arbetet går inte att göra halvhjärtat. Likgiltighet, bristande engagemang och attityd bland medarbetarna är sådant som kan göra Nina Sackman förbannad. Det är inte ofta hon blir arg men en försvinnande ryggtavla eller en snörpt tyst mun kan utlösa en utskällning.
– Jag kan bli arg men jag har ingen lust, säger kvinnan som ofta får frågan " varför ser du så glad ut?".

Som barn ville hon bli läkare men i dag skulle hon inte vilja byta. Hemligheten till att hon ofta är på ett strålande humör är att hon har perspektiv på tillvaron när hon tänker på sitt arbete säger hon.
– Herregud, det är ju bara film. Det är inte människoliv det handlar om. Jag har lärt mig att hålla distansen och hellre se möjligheter än problem.

Pengar är det däremot många att hålla reda på. Åttio miljoner kronor kostar produktionen av de tre tevefilmerna om Wallander till engelska kanalen BBC One. Varje dag håller produktionsledningen producenten uppdaterad om kostnaderna. Trots den enorma summan räcker stålarna inte till någon ovanlig lyx för filmarbetarna.

– Jag klarar mig, men man blir inte rik på att jobba med film. Om det finns mer pengar till en film går den till mer tid för arbetet, scenografi och att skapa förutsättningar på en högre nivå, inte till att höja lönerna för filmarbetare, berättar Nina Sackman.

På frågan om vad det är som är så kul med långa slitiga arbetsdagar, pass på nätterna då hon måste köra runt teknikprylar eller öppna dörren för någon som är utelåst, gömmer Nina Sackman händerna i ansiktet och skrattar så tårarna sprutar och konstaterar att det är sjukt.
– Jag älskar människor, jag älskar att lösa problem, jag älskar film och hela apparaten som gör filmen. Den är magisk, förklarar hon.

För snart 20 år sedan ville dåvarande pojkvännen bli skådis och Nina tjatade till sig en praktikplats vid en filminspelning och upptäckte att hon hittat hem. I dag kan hon njuta av att jobba med superproffs i det engelska filmteamet och frottera sig med den flerfaldigt Oscarsnominerade skådespelaren Kenneth Branagh varje dag. Men hon bryr sig inte om ifall medarbetarna är kända eller ej, säger hon. Däremot njuter hon av att jobba tillsammans med begåvade människor.

– Kenneth är ljuvlig att jobba med. Han är en fruktansvärt gudabenådad skådespelare. När han spelar sin roll fyller han hela rummet och han är en oerhört trevlig och ödmjuk människa. Första inspelningsdagen hade han lärt sig namnet på alla i teamet.

Produktionen klar den 18 juli

Sen vill hon inte prata mer om Kenneth Branagh. Hon får inte berätta något om hans vanor, hur han jobbar eller var i Ystad han bor och andra saker. Det står i kontraktet. Alla hemligheter hon bär på ser hon som en gåva som hon själv kan dra lärdomar av, inget hon är på väg att spricka av förtjusning för att få berätta för omvärlden.
Den 18 juli är produktionen klar och engelsmännen kan se den första filmen redan till hösten. Nina själv ska ta en lång semester med sin familj, umgås med vänner och resa. Det som faktiskt gör henne ännu lyckligare än film.