Färgstarkt och fängslande

Ända sedan Agatha Christies dagar har det begåtts det mest bestialiska mord i små engelska byar och i inte minst i dessa byars herrgårdar och prästgårdar. Deckarförfattaren Reginald Hill är väl förtrogen med den engelska landsbygden och använder skickligt allt vi förväntar oss av den i sin uppskattade serie om radarpolisparet Andy Dalziel och Peter Pascoe vid kriminalpolisen i Mid-Yorkshire – inte minst i den förtrollande Bländverk. Hans nya bok Främlingars hus är dock en helt fristående historia men även den fast förankrad på landsbygden. Vi befinner oss bland bybor, herrgårdsfolk, präster och pubägare i den avlägsna lilla byn Illthwaite som ligger i en mörk och skuggig dal i Cumbria i nordvästra England. Till byns lilla värdshuse, Stranger House (Främlingars hus), anländer en dag två främlingar vars besök kommer att skaka om det behagliga livet i byn och avslöja ondska och illgärningar som präglat byn i så väl historisk tid som nutid. Främlingarna heter Samantha Flood och Miguel Madero och bägge har kommit till Illthwaite med uppdraget att söka sanningen. Samantha (Sam) Flood är ett ungt mattesnille från Australien som ska studera matematik i Cambridge. Hon tänker också passa på att ta reda på sanningen om sin släkt. Hon har nämligen nyligen fått reda på att hennes pappa är adopterad och att hans biologiska mamma var en ung flicka från just Illthwaite som 1961 skickades till ett katolskt barnhem i Australien där hon dog barnsäng. Miguel (Mig) Madero är en troende katolik från Spanien. Han har nyligen omprövat sitt liv och bestämt sig för att hoppa av sina präststudier. I stället vill han forska i historia och fördjupa sig i förföljelsen av katoliker i England på 1500-talet. Han är speciellt intresserad av en fader Simeon som är en förfader till familjen Woollass på Illthwaites herrgård. Mig har dessutom en personliga önskan att försöka ta reda på vad som egentligen hände med hans namne och förfader som försvann i England på just 1500-talet. Precis som i Reginald Hill böcker om Dalziel och Pascoe är Främlingars hus en berättelse där humor och allvar möts i en synnerligen tilltalande förening och där myter på ett lekfullt men drabbande sätt har en tendens att bli en del av verkligheten. Herrgårdsfröken Frek Woollass är något av en specialist på nordiska gudasagor och många av dem tycks passa märkvärdigt väl in på händelser i Illthwaite.
Främlingars hus är också en mycket färgrik berättelse vad gäller såväl Illthwaites mörka miljö och historia som dess fascinerande invånare. Här finns en mängd oförglömliga personporträtt – den kraftfulle bykonstnären Thor Winander, de brutala och urstarka tvillingarna Gowder, den karismatiske godsherren Dunstan Woollass och den moderliga pubägaren Edie Appledore för att bara nämna några. Och så självklart de två huvudpersonerna Sam Flood och Mig Madero. I mötet mellan dessa två möter det logiska tänkandet ett tänkande som är öppet för tro och övernaturligheter vilket naturligtvis leder till motsättningar och misstro. Men i takt med att deras respektive sökande för dem närmre varandra uppstår en attraktion dem emellan och när matematiken tar hjälp av religionen (eller tvärtom) uppstår också en möjlighet att nå fram till sanningen. Främlingars hus rör sig dock inte bara i myternas och landsbygdens förtrollade värld.
Här finns också en skrämmande verklighet ständigt närvarande i form av 1500-talets klappjakt på katoliker och den skrämmande tvångsförflyttning av engelska barnhemsbarn till bland annat Australien på 1940-60-talet. Den tragiska kontentan av hela historien blir nog att vi människor (och våra gudar) är oss lika var än i världen och tiden vi befinner oss. Tyvärr.
Detta blir extra påtagligt i historiens mäktiga avslutning som naturligtvis inträffar i herrgården. Många kanske känner sig mätta på ondska i kombination med gemyt på den engelska landsbygden (i synnerhet om de tillbringat sommaren med att titta på Morden i Midsomer). Då är Reginald Hills Främlingars hus det definitiva botemedlet. Trots att mina favoriter Dalziel och Pascoe inte finns med i historien är det här denne begåvade engelske författares absolut bästa bok hittills. Och Sam Flood och Mig Madero de mest tilltalande amatördetektiver jag stött på på mycket länge. Min enkla uppmaning är: läs!