Dagen då
Sjöbo delades

18 SEPTEMBER 2008 04.00

I dag har det gått exakt 20 år sedan Sjöbo folkomröstade om flyktingmottagning. Under ytan finns ännu känslorna och minnena kvar från en omvälvande tid då en vanlig skånsk landsbygdskommun blev en symbol för främlingsfientlighet.

Madeleine Ramel är tydligt när hon pratar om honom. Han var ingen dummerjöns från landet. Alls inte. Han hade rest, sett världen, hade en svärdotter från Kanada. Han var skarptänkt, en bra ledare för kommunen på många sätt. Ingen klassisk ärkefiende alltså.

– Jag minns en gång när någon tidning hade bjudit in mig och Sven-Olle till en gemensam intervju. Vi drack kaffe och pratade, men sedan när det var dags för fotografering plockade de fram två par boxhandskar som de ville att vi skulle ha på oss. Men det vägrade vi såklart.


Symbol för jasägarna

Friherrinnan Madeleine Ramel på Övedskloster blev på många sätt symbolen för jasägarna i flyktingomröstningen i Sjöbo, den minoritet som ville att Sjöbo skulle ta emot flyktingar. På nejsidan var kommunstyrelsens ordförande, lantbrukaren och centerpartisten Sven-Olle Olsson, förgrundsgestalten.

Media, speciellt kvällstidningarna, älskade polariseringen mellan den enkla bonden som inte ville ha främlingar i byn och friherrinnan på godset som ville ta emot de behövande med öppna armar.

Men de två var alltså knappast bittra fiender, trots den infekterade debatten som ledde fram till beslutet om att folkomrösta i frågan och själva omröstningen den 18 september 1988. De hade stor respekt för varandra. Men det fanns andra som inte visade samma respekt. Misstänksamheten var ständigt närvarande i kommunen. Vem var fiende, vem var vän? Vem ville ta emot flyktingar, vem ville inte? Madeleine Ramel blev vid flera tillfällen hotad och hade polisbeskydd på omröstningsdagen.

– Stämningen var förfärlig, säger Madeleine Ramel. Vi bildade en grupp, jag, socialdemokraten Sture Nilsson och några till på jasidan, och vi höll hårt ihop, vi behövde varandra. Vi gick aldrig ut och talade ensamma, man visste aldrig vem som stod på den andra sidan.

Vid ett tillfälle blev hon uppringd av en dotter till en av ledamöterna i socialnämnden, där hon var ordförande.
– Dottern var gift med en svart man och hon tyckte det var så fruktansvärt att hennes mor skulle rösta nej till flyktingmottagning, hon såg det som ett stort svek. Men jag sa till henne 'Du kan inte begära av henne att hon ska rösta nej, hon sitter mitt inne i smeten, alla runt henne röstar nej. Den pressen skulle bli för stor för henne.

Men själv stod hon upp för flyktingarna. Hon har funderat en hel del på varför det blev just hon, varför hon så starkt kände att detta var en fråga där hon inte kunde tiga.
– Min mamma är tyska och som barn var jag i Tyskland hos morföräldrarna. Där såg jag med egna ögon hur judarna behandlades. När allt detta bröt ut i Sjöbo frågade jag mig ofta 'Varför blir jag så upprörd?' En dag slog det ned som en blixt, minnena från barndomen.

2005 gick Sven-Olle Olsson ur tiden och bland de tre ledande personerna på nejsidan finns nu bara Börje Ohlsson och Per-Ingvar Magnusson kvar i livet. Ur sin synvinkel minns den sistnämnde tiden runt folkomröstningen på ett lite annat sätt. Visst fick även han ta emot ett par hot och anonyma telefonsamtal och vid något tillfälle blev nejsidans valstuga vält. Men annars var stämningen knappast förfärlig, tycker han. Men å andra sidan upplevde han inte saker och ting från jasidan, tillägger han.
– Jasidan var mer aktiva än nejsidan, de var ute och hade torgmöten, men det hade inte vi.


Minns beslutet

Ett av Per-Ingvar Magnussons starkaste minnen från tiden var inför beslutet om själva folkomröstningen.
– Centerns vice ordförande och partisekreterare kom ner till oss i Sjöbo, det var en väldig uppslutning på Solvalla bygdegård. De försökte övertala oss och frågade medlemmarna om vi skulle hålla fast vid vår linje. Det blev ett rungande ja. Då blev de sura och plockade ihop sina papper. De tackade inte ens för kaffet.

Kanske är Per-Ingvar Magnussons starkaste minne också ett talande exempel på vilka drivkrafterna i flyktingomröstningen egentligen var. I Sverige försökte experter på flera olika sätt förklara varför det var just Sjöbo som hamnade i flyktingdebattens epicentrum genom sin folkomröstning. Någon pekade på högerradikala och nazistiska traditioner under mellankrigstiden i Sjöbotrakten, andra talade om Sjöbos särart som kommun, med betoning på jordbruksbygd och hembygdskonservatism.

Men så fanns det också de som menade att det mest handlade om ett uppror mot det rådande systemet, mot världen utanför Sjöbo och de pekpinnar som kom från olika håll om hur Sjöboborna skulle rösta och vad de skulle tycka.

Efter folkomröstningen gjordes en forskningsrapport vid Lunds universitet med titeln "Vi mot dom, det dubbla främlingskapet i Sjöbo". Forskarna resonerar där kring hypotesen att det inte var de främlingsfientliga idéerna som var de viktiga för att mobilisera invånarna, utan snarare stödet för en stark ledares kamp för lokalt självbestämmande, ett stöd och en sammanhållning som förstärktes av den nationella kampanjen för att få Sjöboborna att rösta ja.

I studien analyseras resultatet av en enkätfråga ställd till nejröstare om deras skäl till varför de röstade som de gjorde. På första plats kom alternativet "Stöd för Sven-Olle Olssons kamp mot en felaktig flyktingpolitik" och på andra plats "Stöd för rätten till lokalt självbestämmande". Först längre ner återfinns mer främlingsfientliga argument. Bara var tionde nejröstare valde alternativet "Nationaliteter, kulturer och religioner ska inte blandas".


Berodde inte på rasism

Forskarna framhåller att det empiriska materialet inte är tillräckligt stort för att dra några allt för långtgående slutsatser, men det går i alla fall inte att säga att den stora nejmajoriteten berodde på en stark främlingsfientlighet och rasism.

Både Madeleine Ramel och Per-Ingvar Magnusson tror båda att det kan ligga mycket i resonemanget, att den massiva medierapporteringen och etablissemangets åsikt om Sjöbo gjorde att leden slöts.

– Det var en hatkampanj som drevs mot Sjöbo i massmedia, säger Per-Ingvar Magnusson. Jag tog det aldrig åt mig, jag visste vilket gensvar jag själv hade mött för våra åsikter när jag var ute och reste i andra delar av landet. Men att det blev ett sådant övertag i media, det bidrog nog i sin tur ytterligare till det här att resultatet blev som det blev.
Men visst fanns även rasismen där närvarande i händelseförloppet på ett mycket tydligt sätt. Som tydligast blev det den dag någon vecka innan valdagen då en valpamflett med rubriken "Sjöbo – Ett demokratiskt föredöme" delades ut i Sjöbobornas brevlådor. Pamfletten var författad av John Wilthorn och professor Göran Englund, med ett förflutet i den nazistiska och fascistiska organisationen Nysvenska rörelsen och hade även Sjöbocentern som avsändare. Detta blev den utlösande faktorn som gjorde att centerns centralorganisation efter valet uteslöt tre av centerpartisterna i Sjöbo, Börje Ohlsson, Per-Ingvar Magnusson och Sven-Olle Olsson. Olof Johansson talade om att han inte ville ha några "bruna löss i den gröna fanan".
Per-Ingvar Magnusson säger att ingen av de tre kände till textförfattarnas bakgrund.
– Det var skriften de skyllde på när de uteslöt oss, men jag kände inte ens igen namnet på den där rörelsen.
Men han säger samtidigt att även om man hade vetat om den nazistiska kopplingen hade man sannolikt skrivit under pamfletten.
– Ja, det hade vi nog gjort, det var en bra redovisning av fakta.


Påminns ibland

Sakta begraver den skånska myllan minnena från den omvälvande tiden runt folkomröstningen. I dag är det inte ofta som händelserna kommer på tal bland människor i bygden. Varken Per-Ingvar Magnusson eller Madeleine Ramel säger att de tänker speciellt ofta på det som hände längre. Men ibland blir de påminda.

– Naturligtvis tänker man på vad man skulle kunna ha gjort annorlunda, säger Madeleine Ramel. Jag tror att det största felet vi gjorde var att vi först nonchalerade frågan. Vi tog tag i det för sent. Första gången jag hörde om förslaget att folkomrösta så skrattade jag, 'Är du inte klok, inte kan man ha en folkomröstning om det?'

När Per-Ingvar Magnusson tänker tillbaka på tiden tycker han inte att han ångrar något.
– Nej, jag vet inte vad det skulle vara. Vi fick ett väldigt gensvar, vi fick en kvittens, allmänheten fick säga sitt.

I morgon: Dokumentärfilmen som fortfarande är en öm tå för Sjöboborna.


Förspelet till folkomröstningen

Oktober 1984. Den första gången som flyktingfrågan togs upp i Sjöbo var när Länsarbetsnämnden skickade en skrivelse till Skånes samtliga kommuner där myndigheten ville veta hur många lägenheter som kommunerna kunde ställa till förfogande för flyktingar. Kommunstyrelsens ordförande Sven-Olle Olsson yrkade på att svaret från Sjöbo skulle bli att kommunen saknade lediga lägenheter och hade brist på arbetstillfällen och därför borde flyktingarna tas emot i andra kommuner i stället.

Augusti 1985. Statens invandrarverk föreslår Sjöbo kommun i en skrivelse att kommunen ska ta emot 25-30 flyktingar under 1986. Socialnämnden med Madeleine Ramel som ordförande behandlar ärendet och ställer sig positiv till detta förslag. Men i kommunfullmäktige blir det nej efter att en majoritet bestående av centerpartister och moderater röstat emot.

Maj 1987. Sven-Olle Olsson och moderaten Rolf Stomberg lämnar in en motion där de föreslår att en folkomröstning om flyktingmottagning ska hållas.

Augusti 1987. Sven-Olle Olsson framträder i tv:s Nattcafé och debatten om folkomröstningen flyttas på allvar upp på riksplanet.

Oktober 1987. Trots proteststormar och livlig debatt beslutar kommunfullmäktige att folkomröstningen ska genomföras på valdagen 1988.

18 september 1988. Nejsidan vinner omröstningen med 64,2 procent mot jasidans 31 procent. Efter omröstningen utesluts Sven-Olle Olsson, Per-Ingvar Magnusson och Börje Ohlsson ur centerpartiet efter påstått samröre med fascistiska Nysvenska rörelsen.

Tipsa Tipsa en vän
Kommentarer
Max 200 ord. Debattregler
blog comments powered by Disqus
FLER NYHETER PÅ
Carin Hernqvist och Cia Borgström, som driver företaget Återskapa i Västra hamnen ser fram emot att få ställa ut i Hongkong.  

Designföretag på väg till Hongkong

Över 30 utställare från Malmö och andra delar av Skåne kommer att delta i årets upplaga av Business of Design Week i Hongkong.
Jubileumshelgen invigs fredag 24 oktober i baren på bottenplanet i Eslövs Medborgarhus. Här blir det en intima ”unplugged”-konserter med flera namn som räknas som världsstjärnor inom sin genre. Ralph Svensson från Eslövs bluesförening är laddad inför helgens Bluesfestival.  

Yngre och kvinnligare blues

Blå toner både i Medborgarhuset och på stan när bluesfestivalen fyller 15 år.
Jimmy Eriksson och kollegan Vincent Capillaire jublar som vinnare i Estoril. Foto: Jimmy Eriksson racing

Fullträff i debuten

Jimmy Eriksson från Tomelilla slog till med full kraft i sin debut på den internationella sportvagnsscenen.
Sex medaljörer i bordtennisens Region Top 12. Från vänster: Eslövs AI:s David Andersson, Eslöv (tvåa i P13) och Melker Nilsson (tvåa i P15), Malin Nilsson från Skurup och Halmstads BTK (etta i DJ17), Sofie Andersson från IFK Lund (etta i F15), Skurups BTK:s Caroline Tanska (etta i DJ20) och Sjöbo BTK:s Annie Hedlund (trea i F13). Nu väntar riksfinalen för ettorna och tvåorna. Annie Hedlund står på reservplats i sin klass.

Skånska pingislirare till Top 12-riksfinalen

Det blev skånskt i topp i de tre äldsta tjejklasserna i bordtennisens Region Top 12 för ungdomar.
Läsarbilder från Cellnews:
E-TIDNING
Skånskan.se använder cookies, läs mer här.
Bloggar
Vad är det på tv just nu?
TV-Guide Missa inte vår kompletta tv-guide!
Läs våra bilagor