Det är långt ifrån första gången yrvakna Ystadsbor möts av brinnande byggnader på flera platser.
Många har tydliga minnen från de gryningsbränder som drabbade staden 2003 och 2004. Även då brann det faktiskt i ett par flerbostadshus.
Tony Karlsson bor i ett av de husen och har på torsdagsförmiddagen tagit sig upp till avspärrningarna på Thorssons väg för att se den senaste branden med egna ögon.
– Det är svårt att förklara vad jag känner. Jag mår illa, det är äckligt!
Han väcktes inte av sirenerna, han sov inte, men de gjorde att han inte kunde somna om, berättar han.

Egentligen är det först nu, när han står bara några tiotal meter från förödelsen, som han förstår att det är sant.
Bilderna på tv och på webben kändes overkliga.
– Jag var bara tvungen att gå hit.
Tony Karlsson fasar för fler bränder. Inte för egen del, men för att andra ska drabbas: barn, djur.
Det måste bli ett slut på pyromandåden nu, slår han fast.
– Sådana människor ska inte få gå på gatan. Men de ska inte straffas heller. De har något fel i huvudet och behöver vård. Det är ett rop på hjälp.
Tony Karlsson är inte ensam om att känna sig bedrövad och arg.
En man stannar till utanför det eldhärjade huset på Regementsgatan och deklarerar sin ilska.
– Och det är inte bara jag. Du kan fråga vem som helst. Men man vågar inte stå till det. För han är väl ute om 14 dagar igen. Ingen vill ju drabbas själv.
På Möllers bageri och konditori, som ligger tvärs över gatan, är dagens samtalsämne givet.
– Varje kund pratar eller frågar om det, säger Camilla Hansson, som står bakom disken.
Det var här som de boende på Regementsgatan 28 tog sin tillflykt och bjöds på värmande kaffe efter att deras hus utrymts på den kyliga torsdagsmorgonen.
När Camilla Hansson kom till jobbet kryllade lokalerna av poliser, brandmän och drabbade privatpersoner. Blåljus fyllde hela gatan utanför.
– Man undrar om det är samma person igen, nu när det är hus där det bor folk som har drabbats. Det är obehagligt. Man vet ju inte om man vågar sova om nätterna, säger Camilla Hansson.
Samma känsla har en kvinna som bor i närheten av det nedbrunna huset på Thorssons väg:
– Ska detta fortgå om några veckor? Ska vi känna en evig oro för fler bränder?
En granne till de drabbade på Strindbergs väg säger att hennes tankar främst går till det äldre par som bor i huset. Händelsen måste ha chockat dem svårt, tror hon.
– De är över 80 båda två, men är ändå aktiva. De är ute och kör varenda dag.
Hon sneglar bort mot den totalt utbrunna bilen utanför det eldhärjade garaget.
– Och nu har de inte ens någon bil längre.