Det är alltid spännande när någon nära vän, bekant eller lokal hjältinna/hjälte står i startgroparna med något nytt, med något som ingen annan gör, där tanken att överraska hela tiden finns med i bakhuvudet. Det finns olika stjärnor i vår stad, i vårt land och ännu fler i vår värld. Jag tänker på musiker, som de flesta får kämpa, slita och tala för sin rätt att få hålla på med det som de brinner för. Årets mesta och flesta dagar är ofta en kamp för att få lov att göra det man kan och vill. Nu ligger en av mina vänner och idoler åter i startgroparna.


Jag har fått ett (nästan) färdigt mästerverk i mina händer (sitter med lurarna i öronen nu). Jag tänker inte recensera eller berätta mycket närmre förrän releasen närmar sig. Jag kan avslöja och öppna mig själv genom att säga att jag redan både gråtit och skrattat till plattan. Det handlar om Cecilia Nordlunds solodebut, Cilihili. Cilihili som hon kallar sig släpper alltså första skivan i egen regi med hjärtat på första parkett. Det blir inget annat än vackert och ärligt. Under tiden som vi väntar på releasen den 14 Januari och releasespelningen på Victoriateatern den 17 Januari i Malmö, kan man tjuvkika på såväl Cilihilis myspace som på Cecilia Nordlund, där man kan lyssna till såväl hennes historia som helt färska spår. Jag kommer att skriva mer om både Cilihili och hennes musik framöver.


Mitt hjärta brinner...