- Haha. Fiskpinnar är ju mest panering så det är svårt att räkna. När den var rensad vägde den 147 kilo.

Vad väger du själv?
- 98 kilo.

Hur gjorde du för att få upp den?
- Jag pumpade med spöet och rullen och slet och drog. Det tog en och en halv timme. Utan mitt fisketeam hade jag aldrig fått upp den. När fisken högg körde vi ovanför den med en båt för att press upp den mot ytan. Spöet stod som en pilbåge. Sen hade vi stora huggkrokar och till sist ringde vi efter en skeppare som kom med en båt och lyfte upp fisken med en kran.

Har du styrketränat eller hur förbereder man sig för något sånt?
- Nä, man går in med ren viljestyrka. Jag tog i så mycket att det svartnade för ögonen två gånger, jag höll på att svimma. Det tog tre dygn att återhämta sig. Men det krävs rätt utrustning, många spön hade brustit och bromsarna hade inte fungerat. Men jag har alltid fiskat troféfiskar, stora fiskar alltså, och därför köpt utrustning som håller.

Varför är det så roligt att fånga stora fiskar?
- Jag vet inte. Det är väl att få se hur stor fisk man klarar att ta upp utan att grejerna går sönder eller att man tappar den.

Vad hände med fisken?
- Den tog fiskeriet hand om och pengarna skänkte jag till välgörande ändamål för miljön. Jag fick 4 000 norska kronor för den.

Inte mer?
- Nej, det är alltid sämre kött på en så väldigt gammal fisk. Samtidigt som man är glad över att ha fångat den är det synd. Jag önskar att man kunde mäta den och sen räkna ut vikten i stället. Det känns aldrig kul att döda en så stor fisk, den har producerat mycket rom och gett mycket liv till havet.

Vad är lättast: att få napp på 196 kilo på sjön eller att få napp på krogen?
- Det är lättare att få napp på krogen. Det är många år sen nu men jag tror ändå att det är betydligt lättare.

På lördag och nästa lördag kommer Ulf Hugsén och hans fisketeam vara på ”Fiske och fiskar” på Regementsgatan i Malmö och visa film och foto och berätta mer om fångsten.