På andra våningen i en flygel på Holma har Stina Deurell sin arbetsplats.
Men det är på väg till och från jobbet, eller på någon av sina otaliga rundor ute i naturen, som hon hittar de flesta av sina motiv.
– Jag vill få folk att se allt det här fantastiska vi har runt omkring oss och kameran är ett fint instrument för att lära oss att se, säger hon.
Det kan göras handfast, som den gången hon var med på konstrundan och fäste ett snöre i ett av sina foton. Följde man det kom man ut till platsen där det var taget.

Nyligen belönades hon med Fotografiska föreningen i Malmös årliga stipendium, vilket hon är mycket stolt över.
– Det är en väldigt gammal och fin fotoförening och många duktiga fotografer har fått priset före mig, så det känns väldigt roligt, säger hon.
Väggarna på hennes kontor är prydda av vepor med bilder som först bara ser vackra ut. Men tittar man lite ordentligt framträder motiven tydligt. Mossa på en trädstam. Glittrande mönster i en stenbit. Pinnar som flyter stilla i en damm.
Det finns inga människor på bilderna och motivet är väldigt koncentrerat.
– Mitt uttryckssätt är utsnittet. Det är det jag jobbar med. Dels när jag är ute och fotograferar, dels arbetar jag mycket i datorn med beskärning, säger hon som förklaring till varför hennes bilder är så vackra.

Intresset för att fotografera har alltid funnits där, men det tog riktig fart för fem år sedan.
– Med digitalkameran började jag kunna kommunicera med mina bilder. Jag arbetade med webbdesign och började ta bakgrundsbilder att använda. Jag började leta efter neutrala bilder, men skulle jag ta en bild av en bit bark såg jag en rolig bit intill som jag hellre fotograferade, förklarar hon och skrattar.

I början var hon nästan besatt och kunde inte stänga av det här detaljseendet, men nu säger hon sig kunna kontrollera det.
Men hon tror att de flesta människor, liksom hon själv tidigare, har ett gråfilter i huvudet som hindrar oss från att se det vackra i naturen.
– Se bara på granstammar. En enda stam kan vara allt ifrån knallorange till ärggrön och till och med lila. Vi tittar och ser bara en tråkig granskog. Det handlar om närvaro, säger hon.
Sedan 2000 har hon drivit en datorfirma och arbetat mycket med webbdesign, men nu håller hon på att konvertera helt till foto.
– Jag arbetar på olika sätt. Jag har många utställningar, ger bildvisningar och skriver lite artiklar. Kursverksamhet är också en viktig del, säger hon.

Vad krävs då för att ta sådana bilder som Stina Deurell belönats för?
– Det handlar om att gå ut och leka. Ta många bilder på samma motiv och lek dig in i motivet. Gå sedan in på datorn och beskär.
– Och böj benen!