Skånskan reporter Evelina Olsson och fotografen Gabriella Schultz letade efter epicentrum, men uppgifterna om var det låg ändrades flera gånger under dagen. Här är människorna vi mötte på vägen och deras berättelser:

Epicentrum ett, tio kilometer norr om Tomelilla. Sälshög, kl 10.20 "Jag har respekt för naturen

Eskil Nilsson från Tomelilla hade precis ätit klar sin frukost, tagit med tidningen och lagt sig i sängen när marken började skaka.
– Jag trodde först att det var värmepannan, men sen började det skaka ännu mer och då visste jag inte längre vad jag skulle tro.
– "Ska det inte sluta", minns jag att jag tänkte, säger Eskil.
Han berättar att han för en stund trodde att det kunde vara en jordbävning, men att han snabbt försökte övertyga sig själv om att sådant inte inträffade i Tomelilla.
En blomkruka och en porslinsfigur trillade ner hemma hos Eskil, några andra bevis på skalvet har han inte hittat.
– Det är lite obehagligt, jag har en väldig respekt för naturen, säger han innan han fortsätter sin dagliga milslånga cykeltur förbi den åker utanför Tryde som till en början pekades ut som jordbävningens epicentrum.

Sälshög, kl 10.48 "Någon har gjort en drive-in-kupp och tagit alla julblommor!"

Gun-Marie Björk driver en blomsterbutik i Sälshög strax norr om Tomelilla.
– Det var väldigt obehagligt, jag trodde att någon hade kört in i husgaveln, berättar hon.
– När min man, som aldrig någonsin svär, började svära så förstod jag att någonting allvarligt hade hänt.
Gun-Marie berättar att sängen skakade kraftigt och att köksdörren öppnade sig och att hon riktigt kunde känna hur marken gungade men att hon ännu inte fick upp tanken på att det kunde röra sig om en jordbävning.
– Jag började tänka på min affär och trodde för en stund att någon hade gjort en sån där drive-in-kupp och tagit alla nya julblommor som jag ställt fram!
– Det var riktigt otäckt, speciellt när sängen rörde sig, berättar Gun-Maries brorsdotter Maria Andersson.
– Jag trodde att det var ett företag här i närheten som tippade last, säger Maria.

Sälshög, kl 11.26 "Militära tankbilar"

– Jag trodde att det var en tankbil som kom körandes, berättar Britt.
– Av sån där militär typ som låter mycket, ljudet och skakandet påminde mig om det.
Skåpdörrarna öppnades och några plastskålar trillade ut, enligt Knut. Några skador har han inte sett på huset.
– Ingen skada skedd, men det var obehagligt, säger Knut.

Epicentrum två. Karup

Karup, kl 12.14 Dörrödsbonden berättar
"Dörrödsbonden" Sven R. Petrén var uppe i stallet där han har sina tre mjölkkor.
– Det är ett gammalt stall och plötsligt började det knaka i hela huset, berättar Sven.
– Jag gick ut och trodde att det var ett flygplan som höll på att störta, det var väldigt märkligt, jag trodde inte att jordbävningar lät ovanifrån på det sättet.
Sven beskriver ljudet som ett muller i riktning mot Veberöd.
– Djuren blev oroliga och stirriga men jag blev inte särskilt rädd, säger Sven.
– Att det ska behöva bli en jordbävning för att media ska komma ut och rapportera utanför tätorterna!, avslutar han skrattandes.

Karup, 12.26 "Djuren vet bäst"
– Katterna och hunden for rakt mot kattluckan när det började skaka, berättar Inga Petrén.
– Deras instinkt sa väl till att ta sig ut.
Inga själv stannade kvar inomhus.

Everlöv. 13.05 "Hästen Cruz Control tappar kontrollen"

Sandra Forsberg jobbar som hästskötare på hästgården Bleddegård. Hon berättar att hästarna är mer uppspelta än normalt. Hästen Cruz Control har svårt att stå still när foto ska tas.
– Jag var vaken när det började skaka, berättar Sandra.
– Jag trodde att det var en lastbil som hade kört in i huset!

Epicentrum tre: Björnenäs

Björnenäs 13.49 "Har jag blivit galen?"
Julijana af Ugglas Babor väcktes ur sin djupsömn av att garderobsdörrarna skakade.
– Jag försökte ta mig ur sängen och tända lampan, jag kom upp, tittade ut genom fönstret och undrade om det hela bara var en mardröm.
– Hundarna låg och stirrade på mig och då förstod jag att det inte bara var jag som hade upplevt något konstigt.
Julijana berättar att hon därefter gick ut i köket.
– Ljuset var normalt, klockan tickade och jag var alldeles förvirrad, man tror ju att strömmen borde ha slagits ut om det hade varit någon allvarlig katastrof, men allting var som vanligt.
– Jag började spåna på vad som skulle kunna ha hänt och tänkte bland annat att skorstenen kanske hade rasat eller värmepannan gått sönder.
Det var först när Julijana satt sig i bilen och slagit på radion som hon hörde att ett skalv ägt rum.
– Jag kände mig så lättad, jag trodde för en stund att jag hade blivit galen men nu fick jag bevis på att någonting verkligen inträffat!
Hon berättar om den bisarra tystnaden hon upplevde då hon stod upp i sitt sovrum strax efter skalvet.
– Det var en väldigt konstig stämning, helt tyst förutom en hund som skällde någonstans längre bort.
Trots att detta inte var Julijanas första skalv, var det ändå det som skrämde upp henne allra mest.
– Jag bodde i San Francisco i början på 70-talet och där upplevde jag några jordbävningar, men de inträffade mitt på dagen och det är inte fullt lika skrämmande.
– Jag trodde dock aldrig att jag skulle få uppleva en jordbävning här i Skåne!
Julijanas hästar tycks inte ha reagerat på skalvet, men hundarna låg länge kvar i sängen.
– Jag har inte heller fullständigt kommit ifrån den konstiga känslan av dröm och verklighet, berättar hon.
– Det blev nog en av de ovanligaste tisdagarna jag varit med om!