Naturgeografen och universitetsadjunkten Lennart Törnblad från Vinslöv kan förklara hur jordbävningar uppstår när jordskorpans plattor rör sig.  

Foto: HELENE NORDGREN

Värsta skalvet i Skåne?

Av Berit Önell 16 DECEMBER 2008 16.43

HÄSSLEHOLM/SKÅNE. Jordbävningen på tisdagsmorgonen var den mest kännbara på 100 år i Sverige och kanske den värsta i Skåne sedan mätningarna började. Men inga allvarliga skador rapporteras och experterna försäkrar att det inte heller kan bli mycket större jordbävningar här.

Lennart Törnblad från Vinslöv, naturgeograf och universitetsadjunkt vid Högskolan i Kristianstad, undervisar bland annat om naturkatastrofer. På måndagen inledde han undervisning om just jordbävningar för sina lärarstudenter så de var inte helt oförberedda när skalvet med en magnitud på 4,8 på Richterskalan kom klockan 06.21 på tisdagsmorgonen. Epicentrum var nära Sturups flygplats men husen skakade lätt i hela Skåne och även en bit upp i Småland och i Blekinge.
– Vi behöver inte vara oroliga för att något värre ska hända här i vår tid, kanske kan rörelserna i berggrunden bli kraftigare om ett antal miljoner år, säger Lennart.

Hans lektioner på tisdagen handlade förstås mest om dagens händelse och eleverna hade många frågor. En av dem skickade ett mail till honom direkt på morgonen: "Lennart, vad är det som händer?"
Men han blev lika överraskad som alla andra.
– Jag vaknade redan vid femtiden och hörde konstiga ljud, berättar han. Kanske var det ett mikroskalv som kan föregå ett större skalv. Men då visste jag inte vad det var. När det större skalvet kom tänkte jag först på tågen eftersom vi bor nära järnvägen i Vinslöv men förstod snart att det var något kraftigare än så.

Lennart Törnblad berättar att ett 50-tal jordbävningar av den här storleken inträffar varje dag i världen. Jordbävningar beror på att jordskorpans plattor rör sig och på svagheter i berggrunden. På vissa ställen i världen är aktiviteten högre. I Skandinavien är berggrunden stabil. Men det finns några sprickbildningar där det ändå kan bli spänningar som leder till skalv. En sådan spricka löper tvärs över Skåne, ungefär från Stenshuvud till Kullaberg. Den kallas Tornquistlinjen, är två-tre mil bred och fortsätter sydöst mot Svarta havet och nordväst in i Norge.
– Det är inte så konstigt att det här skalvet hade sitt epicentrum någonstans längs sprickan, förklarar Lennart.

Han berättar att för mycket länge sedan, på dinosaurernas tid, förekom riktigt stora jordbävningar i det här området. Skalven förändrade landskapet och så bildades de horstar som kallas åsar i Skåne, de flesta av dem har också en rullstensås ovanpå.
Vid jordbävningar förekommer ofta också tsunamis.
– Förmodligen hade det även den här gången gått att mäta en liten förändring i vattenytan i Östersjön, någon decimeter bara och ingenting farligt, säger Lennart.
De närmaste dagarna kan efterskalv komma.
– Men de är som regel mindre än huvudskalvet och jag tror inte att vi kommer att märka dem, säger Lennart.

      Tipsa en vän