I samband med att en källarmoské på Rosengård i Malmö tidigare i veckan stängts av fastighetsägaren med hjälp av polisen så har det uppstått upplopp och oroligheter. Upplopp och bråk som drivs av några få men som skadar många.

Det skadar människorna i Rosengård som åter-igen ser ryktet för sitt bostadsområde dras i smutsen bara för att några få ger sig på egendom, polis och räddningstjänst. För i Rosengård precis som överallt annars är de flesta skötsamma människor som vill leva i lugn och ro, uppfostra sina barn och leva ett vanligt familjeliv. Det får aldrig glömmas bort.

Men det skadar inte bara människorna i invandrartäta Rosengård utan faktiskt invandrare i hela Sverige. För oroligheterna sätter genast igång förenklade diskussioner om invandrare som bråkar och då allra helst muslimer i och med att den tändande gnistan var stängningen av en moské där hyresgästerna sagts upp för flera år sedan. Sanningen är att de allra flesta muslimer tar avstånd från denna typ av beteende. Det får aldrig glömmas bort. Precis lika lite som kristna inte kan dras över en kam kan inte heller muslimer dras över en kam.

De religiösa ledarna i den aktuella moskén har ett ansvar att lugna stämningarna men tyvärr verkar de snarast vara med och elda på de ungdomar som bråkar. Något som andra muslimer och andra boende i Rosengård ser som mycket olyckligt då det inte ger en rättvisande bild av vare sig området eller religionen. Föräldrarna har också ett ansvar som aldrig går att avsäga sig.

Till saken hör också att inte alla bråkmakare bor i Rosengård och därför inte har någon koppling till den aktuella källarmoskén. Det är istället extrema vänsteraktivister, så kallade autonoma, som ser som sin uppgift att bråka var helst de har en chans att drabba samman med polisen som är med och driver oroligheterna. Deras så kallade omsorg om Rosengård är falsk. De kan nämligen åka hem till sina bostäder i andra delar av Malmö, Skåne eller Köpenhamn när de tycker sig ha bråkat klart. Kvar blir de till övervägande delen skötsamma människorna som bor i Rosengård och som har sin vardag där.

Våld är inte en acceptabel väg för att uttrycka sin frustration och vrede. Det spelar ingen roll om det handlar om en lokal i Rosengård eller protester mot människor med en annan åsikt. I slutänden så förstör det inte bara för dem som ägnar sig åt att bråka utan också för andra människor.

Samtidigt sätter händelserna fingret på en öm svensk punkt. Utanförskap och misslyckad integration. För hur väl Sverige än skulle lyckas att integrera den överväldigande majoriteten av människor som kommer till Sverige från andra länder så är det dem samhället misslyckas med att integrera som vi blir bedömda utifrån. Rätt eller fel men så är det.