I träningsspåret möter Igor Ardoris, känd från klass 9A

Allt fler elitidrottare använder sig av mental träning för att nå bättre resultat. I Träningsspåret har träffat Igor Ardoris, mest känd som idrottsläraren i SVT:s tittarsuccé Klass 9A, och som nyligen inlett ett samarbete med Tritons olympiska simmerska Ida Marko Varga.
– Å ena sidan är det viktigt med fokus, å andra sidan är det viktigt att kunna släppa idrotten för i slutändan är livet viktigare än idrotten, betonar han.

Om inte förr så när resultaten börjar röra sig i negativ riktning kontaktar många idrottsutövare mentala coacher eller idrottspsykologer för att utvecklas eller för att komma på rätt köl igen. Ett närliggande exempel är Malmö FF, som efter ett mediokert 2008 nu har rustat för nästa säsong med en idrottspsykolog i staben. Men vad är det egentligen som döljer sig bakom det i dag populistiskt använda uttrycket mental träning? Och hur kan mental träning förbättra eller vända en negativ trend hos en elitidrottare? Igor Ardoris, som är mental tränare och bland annat samarbetar med Tritons simstjärna Ida Marko Varga och en elitishockeyspelare, ger sin syn på saken

– För mig är det logiskt. Jag är uppväxt med en holistisk syn på människan, jag sätter inget "och" mellan kropp och själ, utan individen är en helhet. Och just därför kan varken mental träning ersätta fysisk träning eller vice versa, båda processerna är nödvändiga, förklarar han.

– I mitt samarbete med idrottare utgår jag först och främst från deras mål – vad är det de vill uppnå? Därefter arbetar vi långsiktigt och systematiskt, mycket vikt läggs vid utvärdering. Jag prackar aldrig på någon ett verktyg, alla människor är olika individer, och det betyder att oavsett hur bra ett verktyg sägs vara, fungerar det inte för alla.

Kan du ge några konkreta exempel på vad du kan utveckla hos en elitidrottare?
– En grundprincip är att de har en positiv tillit till sig själv. Jag eftersträvar inte att ta bort nervositeten, utan den är det svårt att tagga till och tycka att det är roligt under tävling, men det gäller att lära sig att hantera den så att den inte blockerar en bra prestation. Många känner att de inte får ut hela sin kapacitet, svarar Igor Ardoris, som själv har tränat karate sedan tio års ålder och bland annat har ett JSM-guld på meritlistan.

– Sedan kan det handla om att skärpa fokus, att få en medveten närvaro. Men det brukar jag kalla (o) medveten närvaro eftersom jag vill att det ska falla sig naturligt att fokusera på uppgiften och då låta allt runtomkring hamna i bakgrunden. Jag brukar tipsa de aktiva om att de ska göra träningen så lik tävling som möjligt, alltså att de ska fokusera på träningspassets uppgift på samma sätt som de fokuserar på själva tävlingsmomentet under tävling.

Men även om Igor Ardoris talar mycket om fokus på idrotten och prestationen sätter han individen bakom elitidrottaren i främsta rummet. Som han själv uttrycker det drivs han mest av att få de aktiva att förstå att de med sina eftertraktansvärda kvaliteter från idrotten kan vara minst lika fantastiska i sina relationer eller på ett civilt jobb. I dag lever många, felaktigt, för att träna.

– Å ena sidan är det förstås viktigt att fokusera på idrotten för att kunna prestera bra men å andra sidan är det lika viktigt att kunna släppa den emellanåt eftersom det faktiskt är livet som är viktigast. Och livet slutar inte för att den aktiva karriären är över. Jag tror att ett högt självvärde och integritet är nyckeln för att kunna sträva efter sina egna mål och därmed inte vara beroende av andras beröm, säger han och lägger efter en stunds tystnad till:

– Se på Carolina Klüft, hon slutade med sjukamp för att hon inte tyckte det var roligt längre. Eller Ingemar Stenmark, jag känner inte honom men av vad jag har sett verkar han mycket harmonisk även efter slalomkarriärens slut.

Du slog igenom som idrottslärare i SVT:s tittarsuccé Klass 9A – vilken är den största skillnaden mellan att arbeta med barn och vuxna?
– Det är lättare att arbeta med barn eftersom de har närmare till barnet i sig. De har inte hunnit bli "normala" än, det vill säga de är inte begränsade av den gängse normen utan de kan göra vad de känner för i mycket större utsträckning. Vuxna däremot anstränger sig i stället för att passa in även om det är destruktivt för dem själva.

Hur ser du på idrotten i den svenska skolan?
– Jag har inte så mycket att jämföra med eftersom jag kom till Sverige från Jugoslavien först som nittonåring. Men de idrottslärare jag har träffat här verkar vara bra folk med rätt inställning till sin uppgift. I framtiden tror jag dock att förhållandet mellan det mentala och det fysiska planet kommer att förstärkas även där. I stället för att eleverna gör en massa halvdana försök på en ny övning tror jag att de först kommer att lägga tid på att förstå syftet med övningen och därefter se inlärningsprocessen innan de ger sig hän, siar Igor Ardoris.

– I efterhand har jag faktiskt fått höra att det var på grund av mitt intresse för såväl det fysiska som det mentala som de kontaktade mig till klass 9A, tillägger han med ett snett leende.

Ditt samarbete med Ida Marko Varga har precis inletts – har du några andra nya projekt inom den närmaste framtiden?
– Jag kommer ut med två böcker under 2009. Dels har jag medverkat i en bok tillsammans med Katia Wagner och Mija Toftner som heter "I spåren av Alexandramannen". Det är en uppföljning på Katias tidigare bok "Alexandramannen". Sedan gör jag just nu de sista putsningarna på min egen bok "Själförsvar", som går i linje med mitt nu två år gamla företag. Jag vill förmedla verktyg som alla, inte bara idrottare, kan använda för att må så bra som möjligt såväl fysiskt som mentalt i vardagen.