Ett anfallsess och skytteligavinnare hade klubben redan i Manon Melis. Nu får Melis understöd från mittfältet av både Therese Sjögran och en meriterad brasiliansk landslagsspelare. Att det blir succé är förstås för tidigt att säga, men det känns onekligen väldigt intressant.

Jag måste erkänna att min första tanke var negativ. Om hon nu är så bra, den här Koki, vad gjorde hon då i Odense? Varför var hon inte redan i allsvenskan, eller i Tyskland? Jag tänkte mig den lite lätt raljerande rubriken "Det kan Costa mer än det smakar".

Men man är inte sämre än att man kan läsa på lite och ändra sig. Renata Costa är ung och fortfarande mycket utvecklingsbar och hon hade uppenbarligen sina skäl för att välja Odense som första proffsklubb –klubben var ensam om att erbjuda henne ett tvåårskontrakt och är känd för att, åtminstone förut, ha haft gott om pengar. Man kan förstå om det är andra faktorer än de rent sportsliga som avgör för en ung talang från Brasilien som ser chansen att skrapa ihop lite pengar till sig själv och familjen.

Nu är emellertid Costa mogen att ta nästa steg i klubblagskarriären och då är en allsvensk guldkandidat ett givet val för en tjej som spelat OS- och VM-finaler med sitt landslag.
USA? Jodå, Costa är draftad för ett lag i den nysatsande amerikanska proffsligan. Men hon valde bort det alternativet och det är bara för Malmöklubben och för svensk damfotboll att tacka och ta emot.

Någon hemlighet är det inte att Kent Widding-Persson helst ville ha Marta och i det längsta jobbade på att snuva både Umeå IK och Los Angeles Sol på den godbiten. Och visst är Marta en fantastisk spelare, men frågan är om inte affärsmannen Widding-Persson hellre ville ha henne som affischnamn för sitt varumärke än som en sportsligt sett nödvändig värvning i ett guldsatsande LDB FC. Marta är extremt dyr och som jag ser det var det inte framför allt anfallet som klubben behövde lägga pengar på att förstärka. Har man redan en skytteligavinnare –Manon Melis –är det förmodligen vettigare att förstärka en annan lagdel.

Nu har LDB FC gjort precis det. Man kan rentav påstå att laget förstärkt två lagdelar, eftersom Koki är både innerback och mittfältare i ett och samma paket. Dessutom är hon offensiv i sin spelstil. Lite som reklamen för Kinderegg: Tre önskningar i en. Väl använda pengar, alltså.

Om det räcker för att vinna det efterlängtade SM-guldet återstår att se, men klart är att LDB FC redan visat att det inte bara är tomt säljsnack bakom den påstådda satsningen.

Apropå debatten om Marta, Johanna Frisk och Los Angeles Sol så blir jag allt mer övertygad om att de är snett ute som hävdar att LA Sols påstådda paketvärvning av Frisk sänker damfotbollens status. Det skulle i så fall förutsätta att USA-ligan är bättre än den svenska. Men varför skulle den vara det? En jippoliga med sju lag som är färdigspelad i augusti? Varför skulle LA SOL inte värva en spelare från UIK, världens bästa klubblag de senaste åren? Jag tycker tvärtom – att Marta väljer pengarna och går till USA är betydligt sämre för damfotbollens status än att hon tar med sig Johanna Frisk dit.