Tre generationer Purk bor under samma tak i den rymliga tegelvillan.
– Jag och min man tillbringar halva året på Gotland, så detta är en bra lösning för alla, säger Anna-Stina medan vi slår oss ner i soffan, omgivna av akvarellmålningar och tovade bilder.
– Jag växte upp i tron att jag inte kunde teckna och måla. Jag var nog 35 år innan jag ändrade min syn på det.
Anna-Stina arbetar med akvarell, akvarellmonotypi (där hon målar på tunt rispapper, lägger ett annat rispapper över och får fram en bild genom att trycka med händerna) samt grafik. Hon gör även stora tovade bilder, broderar och väver.

Hon är ständigt på jakt efter nya motiv. Skapandets kraft tycks bara bli större ju mer hon slösar med den.
– Gotland har bevarat mycket av det gamla, där hämtar jag inspiration som jag försöker fånga i min konst. Även Skåne bjuder på många pittoreska hus och miljöer.
1987 ställde hon ut första gången. Det har hunnit bli cirka 50 separatutställningar både i Sverige och utomlands, varav cirka 30 jurybedömda.
– Från det att jag vaknar på morgonen till sena kvällen håller jag på med min konst. Vad skulle jag annars göra? säger hon och visar vägen ner till bottenvåningen där hon har sin ateljé.

Konst i alla färger och former fyller rummet. På ett staffli står en serie med havsmotiv, där böljande vågor sveper in mot land.
–Just nu lär jag mig göra vågor. Det blir kanske 30-40 försök innan jag lyckas!
Mycket hamnar i sopsäcken. Men det finns tavlor så det räcker och blir över ändå.
Anna-Stina var med och drog igång bildskolan, där många barn och vuxna lärt sig uttrycka sig med pensel.
– Jag tror att alla kan lära sig bara de får grunderna. Genom åren har jag jobbat med tusentals barn och vuxna men aldrig någonsin träffat någon som inte kunnat lära sig.
Hon pratar länge och varmt och möten med barnen och glädjen när de känner att de lyckas.
– Min högsta önskan är att alla ska få chansen att lära sig!

När Anna-Stina nu blir 70 år, är det då inte jobbigt att hålla samma höga tempo?
– Äh, trött har jag alltid varit! säger hon och skrattar medan hon berättar att hennes far jobbade tills han var en bra bit över 80.
– Jag fick mitt första jobb när jag var tio. Då hjälpte jag pappa på hans bilfirma. Jag tvättade bilrutor och kollade luft och olja. För pengarna köpte jag min första cykel!
Sommarhalvåret tillbringar makarna Purk i Klintehamn på Gotland, där hon driver Galleri Gullvivan.
– Jag älskar Gotland och närheten till havet men jag trivs även i Hässleholm. Det är här jag har mina barn och barnbarn.

Just nu pågår slutarbetet med Anna-Stinas bok, som ska lära folk att teckna och måla. Den ges ut på förlaget Betapedagogen under våren.
– Det känns väldigt roligt. Jag har alltid varit kreativ och gillar att hålla igång hjärnkontoret. Jag har alltid många saker på gång samtidigt.
Närmast väntar konstrundan i påsk och sedan bär det vidare till Gotland och nya utställningar.
– Jag har det jättebra och är nöjd med tillvaron. Viktigast i livet är familjen, konsten och att få pengarna att räcka till det mest nödvändiga. Jag skulle inte kunna leva utan min konst. Det är det som gör livet roligt! Det får mig att koppla av.

70-årsdagen kommer hon inte att vara hemma utan firar i stillhet med sin familj.
– Utseendemässigt är jag kanske 70 men inombords har jag passerat 20, 30, 40 och 50 år. 60 och 70-strecken har jag inte hunnit med!