25/1 Signerat Lars Stjernkvist om den ekonomiska krisen

24 JANUARI 2009 23.59 (UPPDATERAD 25 januari 11.54)

@Överingr kursiv:Jag gillar inte när politiker och andra tävlar i konsten eländesbeskrivningar.
@Bröd.9.sds:

Nattsvart. Jag satt nyligen och diskuterade krisen med politiker och arbetsförmedlare. Vi var alla ense om att krisen är allvarlig. Sedan övergick samtalet i en slags budgivning. Värsta krisen sedan 90-talet sa den förste. Nej, vi får nog gå tillbaka till 30-talet, sa den andre. Det räcker inte, sa den tredje, som varnade för att vi bara sett början. Värsta någonsin, förklarade den fjärde, och menade att den här gången är allt nattsvart överallt.
Nej, jag hängde inte med. Självklart förstår jag att vi i Sverige och andra har rejäla ekonomiska problem. Men jag gillar inte jämförelserna med 90-talets kris eller andra kriser.
För det första är Sveriges offentliga ekonomi stabilare i dag. För fjolåret redovisar staten ett överskott med 135 miljarder. Förvisso bidrar minskade skatteintäkter till stora bekymmer i år, men trots det befinner vi oss en bra bit ifrån 90-talets jätteunderskott.
Så ser det inte ut överallt. Den nytillträdde USA-presidenten Barack Obama får som uppgift att banta bort ett underskott i storleksordningen 1000 miljarder dollar.
Jag vet, beloppet är svindlande. Men det ger en antydan om att krisen är global, men att effekterna och problemen varierar mellan länderna.
Det är mot den här bakgrunden som jag har rysligt svårt förstå varför en del socialdemokrater och andra vill slopa utgiftstak och andra budgetregler. Den här krisen visar om något, tycker jag, att underbalansering av budget knappast är någon lyckad medicin. Särskilt vänner av en offentligt finansierad sektor som står stadig i både låg- och högkonjunktur borde vara de första att försvara en disciplinerad budgetpolitik.
För det andra drabbar den här krisen inte alla på samma sätt som tidigare kriser. Visst, i någon mening drabbas vi alla när konjunkturen vikar. Men effekterna ser väldigt olika ut. Prisökningarna nästa år förväntas bli mycket måttliga. Samtidigt ökar lönerna med några procent. Såg att Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) räknade med att lönerna skulle stiga med 3,8 procent nästa år.
Det betyder att många som har jobb kan se fram emot ett ganska bra år. Privatekonomiskt sett, alltså.
Dagens kris är alltså i högsta grad en fördelningspolitisk kris. En del kommer att få betala en mycket hög nota i form av förlorat jobb och kraftigt försämrad inkomst. Andra, och de är ganska många, kommer sannolikt att få fortsatta reallöneförbättringar.
Till detta ska läggas att regeringen sänker inkomstskatten ytterligare, vilket ytterligare ökar klyftan mellan de som har och de som inte har jobb.
Tack vare en klok budgetpolitik i det förgångna så finns i dag ett utrymme för offensiva satsningar. Utmaningen är att använda utrymmet på rätt sätt – ekonomiskt och fördelningspolitiskt.
Till sist…
…apropå stabilitet och spelregler. Jag tycker det är utmärkt att grundlagsutredningen föreslår måttliga förändringar av politikens spelregler. Om utredningen går igenom förstärks personalvalsinslaget något och det blir lättare att lösa upp komplicerade parlamentariska lägen i kommuner och regioner.
Jag tror det finns ett samband mellan utredningens goda resultat och sammansättningen. Bland utredarna finns veteraner som Per Unckel (m) och Lena Hjelm-Wallén (s). Jag är inte mot förnyelse, men ibland anar jag att politiken skulle fungera bättre med fler mogna och måttliga tanter och farbröder.