Zlatan har ingen kunnat svennifiera

Michael Olesen är rektor för en skola i Köpenhamn, som i bästa apartheidstil särat på muslimska och övriga barn. Han säger att de muslimska eleverna hatar Danmark. Detta för att ”alla invandrarelever hejade på det andra landet” när Danmark senast spelade VM.

Själv höll jag inte på Sverige förrän Zlatan gjorde sin landslagsdebut.
Redan i förskolan, så fort jag gjort något fel, kunde fröknarna ställa den bisarra frågan: ”Gör man så i ditt hemland också?”
På högstadiet delade läraren in klassen i svenskar och invandrare. Jag hamnade i den sistnämnda gruppen trots att jag föddes på svensk mark.

När Sverige tog VM-brons 1994 hade jag fått en tillräckligt grundlig utbildning för att förstå att jag inte borde vifta med flaggan - den tillhörde inte mig och jag tillhörde inte den.

Utgångsläget är samma här som i Danmark. Föds du till svartskalle får du ”utanförskap” och ”invandrarproblem” stämplat i pannan.

Visst har det funnits en massa svartskalliga idrottskvinnor och män som representerat Sverige genom åren, men de har svennifierats lika fort som de sprungit.
Martin Dahlin, Henrik Larsson (född Henrique) och Jane Törnqvist var knappast inkluderade i Expressens löpsedel ”Kör ut dem - så tycker svenska folket om invandrare”.

Ludmila Engqvist är ett annat bra exempel på en svartskalle som genomgått en svennifieringsprocess.

Hon fick ett rekordsnabbt svenskt medborgarskap i juni 1996 så att hon bara några veckor senare kunde springa ”hem” ett OS-guld åt Sverige.
Jag minns hur TV4 zoomade in hennes blågula naglar på DN-galan. Men när dopningskandalen avslöjades var hon plötsligt rysk igen. Nu handlade snacket inte längre om hennes ”kärlek för Sverige” utan om ”rysk” dopningskultur.
En tidning refererade till Ludmila med hennes ryska efternamn istället för Engqvist.

Men Zlatan har ingen kunnat svennifiera. Så fort han går in på en fotbollsplan för att försvara Sveriges färger är alla medelsvenssons medvetna om att det är en svensk svartskalle de ser på rutan.

Anledningen är inte alltid kul, men tydlig: Zlatan har länge analyserats på samma sätt som medierna brukar beskriva svartskallar i allmänhet: Invandrarungdom, kaxig, oberäknelig, exotisk. Han måste ställa upp på journalisternas villkor, mogna, civiliseras.

Ja, det finns en massa mediala skitbeskrivningar av Zlatan som en vanlig medelsvartskalle på gott och ont kan identifiera sig med.
Förhoppningsvis krävs det inte att danska journalister börjar utöva apartheid mot vissa landslagstjärnor för att danska muslimer ska känna sig representerade i det landslag de självklart borde få se som sitt eget.