Det säger Joakim Nergelius, professor i rättsvetenskap vid Örebro universitet och en av Sveriges ledande experter på grundlagsfrågor.

- När en motdemonstration inte längre är en fredlig motdemonstration utan går ut på att störa huvuddemonstrationen, i detta fall den proisraeliska manifestationen som hade polistillstånd, då har grundlagsskyddet för motdemonstranterna upphört. Då kan det bli frågan om olika brott mot allmän ordning.
- Då ska polisen ingripa och man hade visst kunnat upplösa hela motdemonstrationen. Pratar man om att följa särskild polistaktik och inrikta sig på enskilda personer – då ska man också göra det. Det har man inte gjort här. Motdemonstrationen tilläts att spåra ur eftersom polisen inte anstränger sig tillräckligt mycket för att få tag på enskilda våldsverkare.

- De som störde skulle identifierats och omhändertagits och om de övriga motdemonstranterna inte störde så skulle manifestationen ha fått pågå. Har polisen överhuvudtaget tagit reda på vem som är ansvarig för motdemonstrationen? Finns det ingen ansvarig hade motdemonstrationen kunnat upplösas direkt eftersom den då inte heller är grundlagsskyddad.

Enligt Joakim Nergelius har polisen stora resurser till sitt förfogande för att klara av situationer som i Malmö den 25 januari.
- Man är beriden, man kan ha överblick ovanifrån – resurser finns om man vill. I detta fall är det troligen för få poliser på plats och man tappar kontrollen. Antingen är polisens strategi felaktig eller så kan man inte leva upp till den. Och då ska man inte gömma sig bakom fraser om grundlagen.
- Alla poliser ska ingripa när man ser att brott begås men man kan från polisledningens sida inte i efterhand klandra enskilda polismän för att dessa inte ingrepp, i synnerhet inte om de tidigare fått instruktioner om att ligga lågt.

Dessutom kan det vara svårt för en enskild polis att bedöma vad som pågår eftersom de inte har samma överblick som ledningen.
- Nu är det inte säkert att polisen gjorde fel i den givna situationen eftersom det gällde manifestationsdeltagarnas säkerhet. Men så långt som till en evakuering skulle det aldrig behövt att gå om polisen klarat av sitt uppdrag. I normala fall är det prioriterat att det är den störande motdemonstrationen som avbryts.

När trycket från den hätska motdemonstrationen blev polisen övermäktig valde polisen, som Skånska Dagbladet tidigare uppgett, att evakuera manifestationsdeltagarna in i smågatorna bakom Rådhuset. Den propalestinska motdemonstrationen fick däremot fortsätta och motdemonstranterna tilläts att ställa sig på den plats som tidigare varit avspärrad för manifestationen.
- Motdemonstranterna har triumferat. Och om man godtar polisens resonemang om vad som skedde är det i förlängningen farligt. Vi riskerar ett pöbelvälde där de som skriker högst tränger undan dem som har polistillstånd att framföra sina åsikter. Det handlar om viktiga principfrågor, fastslår Joakim Nergelius.