– När vi skulle möta Lugi förra gången handlade snacket mest om hur mycket vi skulle vinna med och om vi kanske skulle ställa över någon spelare inför kommande matcher. Vunnit hade vi gjort redan på förhand. Det straffade sig. Nu är det precis tvärtom, full fokus inför varje match vi spelar och allt handlar om att tagga upp ordentligt, att kriga och försöka vinna varje gång, berättar Daniel Lindqvist över en kopp kaffe och en fastlagsbulle på ett kondis i centrala Lund.

Lindqvist kom i somras till ett H43 som haussats upp rejält inför den kommande säsongen. Laget var en av de största favoriterna till SM-guld och försäsongen spädde bara på snacket:

– Vi vann allt hur lätt som helst och vi gjorde massvis med mål. Ändå var känslan att vi inte spelade tillräckligt bra, att det fanns en del att förbättra. Så självförtroendet var på topp. Dessutom drogs man förstås som spelare med också av alla skriverier. Så när vi sedan började förlora var det som en käftsmäll. Man visste inte vad som hände. Som spelare började man tvivla på sin roll i laget, om man gjorde rätt saker och dessutom var det en del internt smågroll som störde, förklarar "Gedda".

Ett stort problem, enligt Lindqvists resonemang, var att man förlitat sig för mycket på individuella prestationer.

– Jag tror att det var för mycket fokus på att det fanns så många individuellt bra spelare i laget. Som att Zoran skulle göra tio mål i varje match, att Axnér skulle dominera på sin kant, att Jesper skulle spika igen i mål eller att Anton skulle få sitt stora genombrott. Men så kom alla skadorna och när de som skulle leverera inte gjorde det så fanns det ingen trygghet att falla tillbaka på, inget strukturerat lagspel.

Tränarbytet, när Ola Månsson tvingades bort, blev en signal för laget att gå tillbaka till grunderna.

– Det var lite kaos där ett tag, men tränarbytet blev som en väckarklocka. Det var dags för alla att sätta sina egna åsikter och egon åt sidan, börja köra efter tränarnas idéer och börja jobba som ett lag. Bygga en struktur som kunde hålla även om någon av nyckelspelarna inte kunde vara med. Pelle Käll har gjort det bra sedan han kom till oss och dessutom har det säkert varit positivt men en ny röst i omklädningsrummet.

Nystarten och återuppbyggnaden har tagit sin tid.

– De senaste månaderna har varit som en ny försäsong och det är först nu vi börjar hitta en positiv trend. Verkligen synd att vi inte fått i gång det vi har nu tidigare, för då hade vi haft slutspelschansen i egna händer. Nu känns slutspelet avlägset och tills vidare är det fortfarande en match i taget som gäller.

Själv har Daniel Lindqvist fått en helt annan säsong än han ställt sig in på från början:

– När jag kom var det meningen att jag skulle avlasta Calle (Tagesson), men sedan blev han skadad och jag blev ordinarie spelfördelare. Det är inte min starkaste sida, eftersom jag gör mig bäst som vänsternia. Nu när Calle är tillbaka börjar det bli som det var tänkt och det känns bra.

Inför derbyt mot Lugi tycker Daniel att snacket varit mer nedtonat än vanligt, både inom laget och på stan.

– Det har varit lugnare än vanligt, men det är bara skönt. För mig personligen är det svårt att känna den där interna prestigen som har med klubbfärgerna att göra, men självklart vill man vara bäst i stan och vinna matchen, inte minst för att vi förlorade mot Lugi i höstas. Viktigast är ändå poängen, vi behöver dem för att ha kvar chansen att gå till slutspel.

Något tips vill han inte ge.

– Vi ska göra vad vi kan, sedan får vi se hur matchen utvecklar sig. Trist bara med Nemanjas skada. Det känns som den här säsongen i ett nötskal. Så fort det börjar se bra ut så händer det något.