Invandrare med villa, vovve och Volvo

Hur är en typisk invandrare?
Den vanligaste uppfattningen tycks vara att det är en starkt religiös muslim från ett arabland eller möjligtvis afrikanskt land som kommit hit som flykting.
Han eller hon bor i Rosengård eller något annat område med huvudsakligen invandrare, har stor familj men är arbetslös och försörjer sig för det mesta på socialbidrag.

Låt oss nu döda några myter.

Varför invandrar människor till Sverige?
En del flyr från krig och förtryck men det är inte den vanligaste orsaken. 20-30 procent av de som invandrar söker asyl eller är anhöriga till någon som sökt asyl.

En fjärdedel kommer från EU/EES som arbetskraftsinvandrare, företagare, studenter eller anhöriga. Ytterligare en fjärdedel är arbetskraftsinvandrare eller studenter från länder utanför EU/EES.
Resten är anhöriga till andra än asylsökande. Mer än hälften av dessa är anhöriga till svenska medborgare.

Rosengård får ofta stå som exempel för ett typiskt invandrarområde, men det är bara en procent av Sveriges invandrare som bor i Rosengård.
Med tanke på att Rosengård är ett genomströmningsområde där hälften av befolkningen byts ut på fem år, så är det inte konstigt att arbetslösheten är hög.
En vanlig orsak till att flytta från området är just att man fått arbete någon annanstans.

Hur lever då de andra 99 procenten?
Ja, någon typisk invandrare lär vi knappast hitta. Förutsättningarna är mycket skiftande beroende på varför man har invandrat, var man kommer ifrån och hur länge man har varit i Sverige.

Svårast är det för de som måste fly från sitt hemland. De har tvingats lämna det mesta i hemlandet och de kommer till ett land där de inte kan språket och där de ofta inte har något nätverk.
I den mån de har eller skaffar sig ett nätverk består det ofta av landsmän. Det är naturligtvis mycket bättre än inget nätverk alls.

Svenskar som emigrerade till USA hjälpte varandra i det nya landet och många blev så småningom framgångsrika. Att tvinga flyktingar att bosätta sig på anvisade platser kan därför försvåra integrationen, vilket Boverket också visat i en utredning.

Många kommer till Sverige för att arbeta eller studera. En stor del av dessa kommer från andra EU eller EES-länder.
Arbetskraftsinvandrarna försörjer sig naturligtvis genom arbete och studenterna måste ha ordnat sin försörjning för hela studietiden innan de kommer hit.
En stor del av dessa stannar bara några år i Sverige innan de återutvandrar.

En grupp som bland annat Sverigedemokraterna försöker problematisera är anhöriginvandrarna. Det kan tyckas märkligt eftersom många anhöriginvandrare är mycket lönsamma för samhället.
Låt oss titta närmare på vilka anhöriginvandrarna är.

Av de som invandrade av anknytningsskäl 2008 var en tredjedel anhöriga till personer som tidigare fått asyl. Ungefär en tredjedel av dessa invandrar redan inom ett år efter att deras anknytningsperson invandrat. I praktiken invandrar de därför av samma skäl som anknytningspersonen, det vill säga som skyddsbehövande.
Hade hela familjen anlänt samtidigt hade de ju räknats som asylsökande.

Två tredjedelar av anhöriginvandrarna kommer till personer som inte har invandrat av asylskäl.
Den största gruppen anknytningspersoner är svenskar. En tredjedel av anknytningspersonerna är födda i Sverige och 60 procent är svenska medborgare. Det betyder att en majoritet av anknytningspersonerna är väl etablerade i det svenska samhället.

Majoriteten av anhöriginvandrarna kommer alltså till mycket ordnade förhållanden. Deras anknytningspersoner talar svenska, har arbete, bostad och ett nätverk som underlättar etableringen i Sverige.
Även om de måste hinna lära sig svenska först innan de får ett jobb så ligger de inte samhället till last eftersom de försörjs av sina anhöriga under tiden.

Statistiken talar sitt tydliga språk. Hushåll som består av både svenskar och invandrare betalar mer skatt och får mindre socialbidrag än helsvenska hushåll.

Här har vi alltså en stor grupp invandrare som lever som de flesta svenskar.
Alla har väl inte "villa, vovve och Volvo", men familjerna har i genomsnitt en bra inkomst, betalar mycket skatt, och mycket få får socialbidrag.

De flesta invandrar som unga vuxna. Med sig har de en utbildning, och de bidrar till att förbättra ålderspyramiden genom att så många är i fertil ålder.
Varför är då Sverigedemokraterna så starka motståndare till just anhöriginvandring?

Sverigedemokraterna vill att "invandringen av personer från kulturellt avlägsna länder begränsas till ett minimum".
Vidare säger man att det kan "bli nödvändig med ett tillfälligt totalstopp för icke- västlig invandring". Eftersom man kan tänka sig en viss invandring av flyktingar lär det inte bli utrymme för till exempel anhöriginvandring, åtminstone inte från "kulturellt avlägsna länder".

För de anhöriginvandrare som trots allt beviljas uppehållstillstånd (från kulturellt närstående länder då förmodligen) ska den härboende betala en straffavgift på ett prisbasbelopp.
År 2009 är ett prisbasbelopp 42 800 kronor. Sverigedemokraterna motiverar straffavgiften med att den ska vara ett bidrag till statens utgifter för den anhöriges svenskundervisning och övriga anpassningskostnader.

Den mesta undervisningen i Sverige, även vuxenundervisning, är gratis.
Invandrare tillför Sverige åtminstone en halv miljon kronor per person genom den utbildning de tar med sig från hemlandet. Varför ska de då betala för svenskundervisning som bara kostar 30 600 kr per år?
Några "övriga anpassningskostnader" existerar dessutom inte.

Det är alltså inte ekonomiskt motiverat att förhindra eller försvåra anhöriginvandring. Det skulle vara ärligare av Sverigedemokraterna att säga som det är, att de helt enkelt inte gillar utlänningar.
Det de vill genomföra liknar snarast de raslagar som nazisterna införde på 1930-talet då man förbjöd äktenskap mellan judar och "arier".

Med SD:s politik skulle Sverige gå miste om den allra lönsammaste delen av invandringen, men de är tydligen beredda att låta samhället betala för att de ska slippa se människor av annan etnisk härkomst än de själva.

I nästa del ställer vi frågan: Kostar invandringen?