Nabila: Hans land ägs av en korrupt president

Vi sätter oss framför mannen i parfymeriet i Sharm el Sheikh. Under hela veckan som jag och min vän vart där har vi funderat på varför det inte riktigt känns som att vi befinner oss i Egypten.

De enda egyptierna vi träffar på är de som jobbar på restaurangerna och i affärerna. Skyltarna står på engelska, ryska eller italienska. Yogapassen på stranden hålls på italienska och vid poolen kan man läsa Svenska Dagbladet och andra tidningar ifrån alla andra länder förutom Egypten.

Restaurangerna serverade tandoori, pasta, pizza och sushi och vi fick leta länge för att hitta arabisk mat. Det kändes nästan som att egyptierna ansträngde sig för att inte vara egyptier.

Mannen som drivit parfymeriet i 15 år är lättad över att äntligen få prata arabiska med sina kunder. ”Min arabiska dotter”, kallar han mig.

Efter att vi utbytt artighetsfraser och parfymrekommendationer börjar han, som alla andra araber förr eller senare, att prata politik. Inte för att skapa debatt men för att lätta på hjärtat för någon som kommer utifrån.

”Egyptierna är strypta. Alla tror att vi håller med vår president men vi vill vi inget hellre än att han försvinner. Han talar för egyptierna när han samarbetar med Israel. Han talar för egyptierna när han samarbetar med USA. Men ingen egyptier kan tala för honom. ”

Mannen är sorgsen och det är förståeligt. Hans land ägs av en korrupt president som gör allt i sin makt för att göra de rika rikare och de fattiga fattigare. Samtidigt har hans land har sålts till ryska turister som behandlar människorna som slavar.

Min vän säger att det här är första gången på veckan som vi varit där som vi hört ord som berör oss.

Vi tar vår parfym och går tillbaka till hotellet längs paradgatan som spelar amerikanska 90-tals hits. Allt för att tillfredsställa turisterna i landet som sålts ut av sin egen president.

Vi älskade landet men saknade medborgarnas stolthet. Det var sorligt att se att den inte fanns.

/ Nabila Abdul-Fattah