Baylan, som även har ett förflutet som skolminister, förklarade att han från början var positiv till fristående skolor, men blivit allt mer skeptisk:
– Jag var en stark förespråkare eftersom jag tyckte att skolan inte gav tillräckligt utrymme för mångfald och alternativ pedagogik.
Det som ökat hans skepsis är att det finns stora bolag som satsar på skolor främst för att tjäna pengar, och att religion ibland utgör grunden för undervisningen.
– Det innebär en sortering av elever och att möten mellan dem som är olika minskar, något som inte är bra, vare sig för skolan eller samhället, förklarade Ibrahim Baylan, som förespråkar skärpta krav på friskolorna.
Han har inte något emot att elever får sätta betyg på sina lärare:
– Men det ska inte fattas några centrala beslut om detta – det kan skapa en motreaktion – utan systemen måste byggas upp genom dialog ute på den enskilda skolan.
Ibrahim Baylan fick också frågor om löner – finns det grupper som är under- respektive överbetalda?

– Allmänt gäller att de som arbetar med människor är jämförelsevis underbetalda, och sedan finns det en klick av storföretagsledare som kör ett race med ersättningar på åtskilliga miljoner – något som försämrar samhällsmoralen, svarade han.
Ibrahim Baylan inledde sitt möte med eleverna med att berätta om sin bakgrund – hur han som tioåring kom till Sverige från en liten by i sydöstra Turkiet och då för första gången fick gå i skola.
– Då konstaterades också att jag hade ett medfött hjärtfel, som opererades – i Turkiet hade jag dött eftersom min familj av fattiga bönder aldrig haft råd att bekosta en operation.

Funderingar kring detta ledde honom till socialdemokratin och aktiv blev han i början av 1990-talet.
– Samhället var på väg åt fel håll – med ekonomisk kris samtidigt som lasermannen härjade och Ny demokrati satt i riksdagen. Jag insåg också att orättvisorna inte försvinner av sig själva.
Nu varnar han för att den pågående krisen ska leda till att människor ställs mot varandra och till att klyftorna ska öka:
– När jobben försvinner i snabb takt drabbas ungdomarna hårdast, samtidigt som vårt levnadssätt skapat en klimatkris som vi inte har kontroll över.