Såg Medina i lördags.
På något sätt älskar jag den där blandningen av arabiskt och svenskt, men framför allt älskar jag deras spegling av en hel svenskarabisk identitet och kultur (och så älskar jag ju musiken såklart). Med fötter i olika världar är man inte hälften exempelvis arab och hälften svensk, utan hel svensk arab eller arabisk svensk. Whatever. Hel i alla fall.

Även om jag inte har olika etniska pusselbitar i mitt liv, är det identitetsskapandet ändå ständigt närvarande. Min son, som är 10 år, har löst det genom att stolt betrakta sig som helarab och halvsvensk.
Själv upplever jag som svensk muslim att jag ofta hör hemma i mer än en värld. Jag har lärt mig att det är en fördel, en gåva. Risken är dock att man inte känner sig riktigt hemma någonstans. Det är detta slags utanförskap som kallas mellanförskap.

Som etnisk svenska hamnar jag sällan helt utanför. Som svensk muslim blir jag lite mittemellan. På orientalisk club i lördags med Medina kände jag mig helt innanför.

På skivan 7 dar (vilken PR!) finns det en vers som lyder "den arabiska världen - kom ut!" vilket syftar till att araberna och muslimerna måste kliva igenom medias bild och visa andra sidor. Kanske börja uttala sig om Earth hour eller om Vanja ska sitta kvar typ. Det är så himla tröttsamt att det enda muslimer kan uttala sig om är islam (jag vet att jag generaliserar, men ni begåvade läsare kan sätta er över det).

De som tycker att muslimer endast är bra på att motargumentera och försvara sig jämt och ständigt i samhällsdebatten, skulle bara veta vilka interna konflikter vi har. Vi lägger så mycket energi och kraft på att slänga argument i halsen på varandra och ibland kan man undra varför det inte går att enas om ett enda svar om islam ska vara ett sådant rättesnöre?

Låt oss komma ut. Våga öppna upp. Sluta låtsas att allt är ok när det inte är det. Låt oss vara stolta över vårt vackra, vårt fina. För att slippa mellanförskapet krävs inte bara att vi blir inkluderade, utan att vi tar klivet in. Kom ut - kliv in!

/ Iman Monica Granath