Detta är en utskriftsvänlig version av artikeln.
Ekologiska varor har en smärtgräns – men ibland är det värt det
Ju mer upplyst jag blir över hur produktionen av livsmedel går till, desto mer eftersträvar jag att handla ekologiska och helst också närproducerade varor. Jag har liksom glädjande många andra läst Mats-Eric Nilssons eminenta bok "Den hemlige kocken: det okända fusket med maten på din tallrik" och om ögonen var öppna redan tidigare är de vidöppna nu.
När man läser om alla processer och allt fusk som finns inom den kommersiella och storskaliga industrin blir jag inget annat än äcklad. Visst, det är säkert kliniskt rena fabriker och det finns inte tillstymmelse till snuskigheter i den bemärkelsen, men å andra sidan så är det än värre med alla tillsatser som många gånger gör maten oigenkännlig för den som smakat den äkta varan.
Även alla besprutade och allt för snabbt drivna grönsaker och frukter som inte smakar någonting gör det svårare att laga god mat, även om man undviker halvfabrikat och använder sig av riktiga råvaror. Det är riktigt läskigt ibland.
Jag intervjuade exempelvis en gång en mataffärsinnehavare som berättade att han måste sortera banankartongerna som miljöfarligt avfall eftersom de innehåller så mycket kemiska bekämpningsmedel. Undrar då hur mycket det finns på själva bananerna som man drar hem...
En annan gång köpte jag en apelsin – i och för sig i England om de nu skulle ha andra regler där – som jag glömde i kylen. Efter någon månad såg jag den och den såg helt fräsch ut. Som ett experiment lät jag den ligga kvar och fortfarande ett halvår senare såg den åtminstone på utsidan ut som om den vore nyplockad.
En annan aspekt för oss köttätare är att få tag på kött där djuren haft en dräglig tillvaro och fått bra, ekologiskt foder – något som dessutom utan tvivel leder till att kvaliteten blir så mycket bättre. Om det skett en explosion av ekologiska produkter inom många områden så är detta fortfarande ett underutvecklat område. Visst finns det en och annan förpackning med ekologisk köttfärs i de flesta affärer, men totalt sett kräver det en hel del extraarbete att få tag på ekologiskt kött.
Generellt för ekologiska produkter gäller att de är dyrare än annan mat. Jag är också beredd att betala lite mer för att få bra varor. Men det är ändå ofta här det sätter stopp. För det finns ändå en gräns när det blir för dyrt. Att betala en krona mer per liter för mjölken känns uthärdligt för mig som har ett jobb och inkomst, likaså några mer kronor per kilo för frukten. Men när man exempelvis ska ha tag i ekologisk avokado så kan det lätt kosta 40 kronor för två små frukter. Och då måste jag erkänna att plånboken vinner över de högt ställda ambitionerna.
När det gäller kött så är min smärtgräns dock högre ställd, jag äter hellre mindre mängder av bra kvalitet, även om jag inte på något sätt kan skryta med att vara helt konsekvent. Kyckling är ett område där det varit mycket svårt att hitta ekologiska alternativ. Därför blev jag så glad när jag via Mats-Eric Nilsson bok fick reda på att sådana produceras på nära håll – närmare bestämt i Blentarp.
Här snackar vi om ett pris som vida överstiger den för industriellt uppfödd kyckling – men i detta fall är det värt varje krona. Bosarpskycklingen smakar mer och dessutom har kycklingarna fått växa upp under drägliga förhållanden. För mig gör den vetskapen också att maten smakar betydligt bättre.