Di gamlaste bidana heter hans nya cd, den åttonde i ordningen. Femton visor på genuint tungomål, allt förankrat i Skåne och i synnerhet Göinge.
– Det är ofta i östra Skåne som man hittar det gamla inom musik, poesi och dialekter. Här har det bevarats bäst, förklarar han.
– Jag har letat mig ännu lite längre tillbaka än på mina andra plattor. Och mycket av det som sjungits långt fram i tiden har direkt förankring i både renässans och medeltid. Det är spännande att se hur visor har vandrat och traderats från generation till generation.

I samband med att plattan växte fram berättade Christer om sitt nya projekt i ett radioprogram.
– Vi hade öppen telefon och då ringde en kvinna från Lund och sjöng om Molle Bock. En visa som bevarats och sjungits i generationer i hennes familj. Det är en lokal variant av gamla Marlboroughvisan från 1500-talet, som spreds till bland annat Skåne och har överlevt fram till våra dagar.
– Det är bara ett exempel på hur livskraftiga gamla visor kan vara.
Molle Bock är inte med på nya cd:n. Men väl Å gobben byggde bastutag och balladen De två systrarna, som båda har sina rötter i medeltiden. Från 1600-talet stammar den kända gamla Göingevisan, som fortfarande ofta och gärna sjungs av studenter på Kristianstads nation i Lund.
– Fast jag har satt ny musik till den. Jag gillade inte den gamla, det lät mest som en hejaramsa.

Christer har också skrivit musiken till fem av de andra visorna på cd:n. Till exempel Vinslövsdiktaren Per Weilands Aittehöstagille, Adam Jordan Krögers Opp pau taged från 1777, skillingtrycket Humlevisan från 1740-talet och lite modernare Immelnvisan av Axel de la Nietze, hämtad ur hans bok Svart granit från 1939.
– Jag har tonsatt flera av hans dikter. Han var en stor berättare och fantastisk bygdepoet, som kanske inte riktigt passade in i sin samtid. Folk i bygden misstrodde honom ofta när han berättade om sina äventyr runt om i världen.
– Han berättade bland annat om estradsångaren Benito Mussolini, som han lärt känna på en krog i Genève. Av Axel fick han lära en skabrös drängavisa från Göinge, som han sjöng på krogen.
– Hängelus och flängelus och fladelus på bugen, sjöng Mussolini. Förmodligen utan att veta vad texten handlade om.

Gruppen Svanevit ackompanjerar Christer Lund på Di gamlaste bidana. Här hörs allt ifrån harpa, mungiga och säckpipa till rebec, renässansflöjter och skränpipa.
– Jag har också med Robert Willims assistans vävt in lite elektroniskt pling och plong i en gammal hantverksvisa. Jag tycker det är kul att göra musik på olika sätt.
– Faktum är att man inte vet exakt hur man spelade förr. Det berättar inte noterna. Därför tycker jag att man får göra lite som man tycker. Och så finns det andra som har en annan uppfattning om det.
– Vad man vet är att instrumenten härmade rösten. Därav kan man gissa att folk sjöng väldigt gällt och nasalt. Jag har experimenterat lite med det här. Och i en av visorna har jag också använt övertonssångaren Gösta Petersen.
Di gamlaste bidana framför Christer Lundh så klart också live. Han är en flitigt anlitad vissångare och föreläsare. Och det trivs han storligen med.
– Den vägen har jag fått många bra tips om gamla visor. Och jag har träffat folk som jag kunnat spela in. Det har jag hållit på med ända sedan jag köpte min första bandspelare 1962. Det finns mycket kvar att göra.

Just nu är han i full färd med ett nytt projekt.
– Det handlar om en skånsk allsångsbok, som förhoppningsvis skall bli klar till hösten. Det finns många bra visor som platsar i den.
– Det behövs en ny samling. De vanliga börjar bli lite uttjatade. Till boken skall det följa en cd. Och till den inspelningen krävs ett bra gille med äggakaga.
Christer Lund har tidigare gjort en liknande bok för körer, som han startat runt om i Skåne. Från Lund och Ängelholm till Hässleholm och Ystad.
– Och nu är det drev efter körer också i Trelleborg och Göinge. Det är inte läge att pensionera sig ännu.