Silvia är personligen engagerad i kampen mot de neurologiska sjukdomarna.
– Hennes mamma drabbades av alzheimer. Hon förstår problematiken och vet hur även familjen drabbas. Hon är mycket angelägen om att forskningen går framåt, sade Susanna Lindvall, ordförande i Parkinsonfonden, en stund före drottningens ankomst.

Silvia anlände till sjukhuset klockan 12.30 och togs emot av bland andra sjukhuschef Bent Christensen och professor Patrik Brundin, som i 25 år arbetat med Parkinsonforskning.
Åttaåriga Matilda Eker från Lund överräckte en blombukett till drottningen, som lade armen om flickan och ledde henne tillbaka in till sjukhusets entré där hennes mamma väntade.

Silvia visades sedan

in i aulan där hon nästan omgående höll sitt tal. Drottningen betonade att parkinson inte är en sjukdom, utan många. Hon sade också att andra tillstånd, som ångest, depression och demens, kan följa i dess spår.
– Parkinson drabbar individuellt och den kräver skräddarsydda behandlingar. Det är glädjande att det har tagits fram många nya mediciner de senaste åren, men trots detta behövs fler som ger färre biverkningar, sade drottningen.

Hon uttryckte också sin tacksamhet för de bidrag som kommer in till Parkinsonfonden och som sedan slussas vidare till lovande forskningsprojekt.
– Vem vet, det kanske är de forskare som vi stödjer i dag som löser sjukdomens gåta i morgon, fortsatte hon.

Under eftermiddagen lyssnade drottning Silvia till föredrag av olika forskare verksamma i Svenska Parkinsonakademien. Den bildades för två år sedan på initiativ av Patrik Brundin och Susanna Lindvall och fick sitt säte i Lund på grund av den starka parkinsonforskningen vid universitetssjukhuset. Akademin syftar till att uppmuntra unga läkare att forska om parkinson samt att stärka samarbetet mellan den experimentella och den kliniska forskningen.

Patrik Brundin berättade att hans team sannolikt inom kort, inom ramen för ett EU-projekt, återupptar försöken med transplantationer av hjärnceller till parkinsonpatienter. Sådana operationer gjordes under perioden 1987-1999, men de fick avbrytas sedan det upptäcktes att vissa av patienterna drabbades av biverkningar i form av ofrivilliga rörelser.

Nya studier har dock visat att dessa negativa effekter är kopplade till om patienterna medicinerats före ingreppet eller inte. Utmaningen är därför att göra transplantationerna så tidigt som möjligt i sjukdomsförloppet.
– Jag tror mycket på den här metoden. En av de patienter som opererades i förra omgången klarar sig fortfarande helt utan medicin 23 år efter han fick sin diagnos. Patienterna som transplanteras blir dramatiskt bättre, sade Patrik Brundin.

Genterapi är en annan lovande behandlingsmetod som är på gång. Tillförsel av en tillväxtfaktor som får hjärncellerna att börja producera dopamin igen är en tredje.
Forskarna hoppas också snart hitta en markör för att tidigare, säkrare och enklare kunna ställa diagnos.