Cliff Barnes...

Att FC Köpenhamn satt med gravöl i omklädningsrummet med noll guld-medaljer runt halsen efter säsongens sista match, kan inte ses som annat än ett misslyckande. Siktet var helt säkert inställt på att bli firade tillsammans med fotbollslaget på ett fullsatt parken redan efter andra matchen.

FCK är som jag ser det Skandinaviens bästa handbollsklubb, där chefen Fleming Östergaard inte precis snålar när det gäller spelarköp. Ändå var det just snålheten som blev FCK:s fall till slut.

När Pelle Linders klev av skadad i den tredje avgörande matchen och Magnus Andersson tvingades kasta in nödlösningen Gudlaugar Arnasson (tidigare HK Malmö) centralt i försvaret vände matchen. Islänningen som enbart spelart ytterst sporadiskt i år, drog på sig två utvisningar och såg mest förvirrad ut, när han väl var på plan.

Kolding som smugit i bakvattnet hela säsongen lyckades, med traditionens makt i sann gammal "Drottanda", ändå vinna. Deras danska guld-skörd kan t.o.m få en gammal räv som Rustan att känna avund. Undrar om Ulf Sievertsson vet att "Drottandan" nuförtiden, är att kvala sig kvar i elitserien med kniven på strupen?

***

Hade man lämnat Champions league-finalen med kvarten kvar för att åter knäppa på TV-n vid slutsignalen hade man varit lika förvirrad som efter att ha missat tre avsnitt av Lost. Cuidad Real såg helt uppgivna ut och Talent Dutchebajevs ögonlock blinkade fem gånger i sekunden av frustration.

Klart är att Jonas Källman återigen hade stor del i att hans klubb ännu en gång lyckades vinna kungatiteln. Att ha den rollen som Källman har, i världens bästa klubb-lag och dessutom vara den enda utespelaren på plan i en Champions League med full speltid, gör honom till svensk handbolls mest lysande stjärna, för tillfället.

Jag hade definitivt unnat Stefan Lövgren att få lyfta bucklan i sin sista stora match och han borde fått gjort det, Kiel är enligt mig det bättre laget men av någon outgrundlig anledning sket de på sig sista kvarten. Kanske någonstans rättvist efter lagets alla sanslöst lyckosamma slutminuter under säsongen som gått.

Tråkigt för Lövgren men samtidigt kul för planens andra ikon, Olafur Stefansson att återigen få vinna det största. Stefansson som nästa år cashar in i Krösus-Löwen, där han på sin höjd kommer att vinna den tyska cupen. Jämfört med båda ovan nämnda herrar är det svårt att inte känna sig som Cliff Barnes...

***

VFL Gummersbach, 26 år sedan senaste titeln. Kul samtal igår med en kosmiskt bakfull klubb-chef.

***

Anja Anderssen vet hur man firar ett brons, med kommenteren "Ge istället medaljen till någon som vill ha den".

***

Sebastian Seiffert i elitseien nästa säsong, lär inte bli en anonym handbollshantverkare precis. Snarare betong i ett lagbygge.

***

Truppen var väntad, vi är trots allt mer eller mindre klara. Turkiet-trippen blir en "mannschaftsfahrt".

      Tipsa en vän