Semester utan knivar mot strupen

Efter att studerat honom ingående under halvannat år tycker jag mig ha listat ut hans hemliga framgångsrecept, eller åtminstone delar av det. Att metodiskt med statistik och sannolikheter forma en modell för hur man undviker att gå i de värsta fällorna defensivt samt göra de saker offensivt som medför största möjlighet till målchanser. Vidare tränar vi enträget på vår "form" så att alla vet exakt vilka alternativ som finns vid varje givet tillfälle, offensivt som defensivt.

Offensivt spelar vi idag ett spel där vi ideligen, som Tom själv uttrycker det, "ställer frågor till försvararna". Matchen senast, mot Gefle, var riktigt underhållande att se. Vårt offensiva spel har idag ett avsevärt större lugn där vi utan stress håller boll och väntar på rätt läge att slå den avgörande passningen eller gå på eget avslut.

Då vi hade kraftig medvind i första halvlek kan jag dock tycka att vi borde skjutit lite mera. Paulino visade ju hur DET kan gå...! Årets, hittills får jag väl tillägga, vackraste TFF-mål. Drugges mål mot AIK är det också väldigt hög klass på. Bra jobbat gubbar, njut av en veckas välförtjänt semester!

Nu till CL, Champions League,

där Barca och United gjorde upp om klubbfotbollens odiskutabelt största och finaste titel. Att Joseph "Pep" Guardiola, en av mina gamla idoler faktiskt, var mannen att ta Barca hela vägen och i princip vinna allt under ett år är stort. Hans första riktiga tränaruppdrag dessutom, imponerande! Att Sir Alex är en garvad gammal taktiker vet nog de flesta. Under de inledande tio minuterna av finalen såg man tydligt Uniteds segerrecept med extremt hård och hög press där t o m Barca tappade boll ibland i dumma lägen.

De gånger Barca trots pressen lyckades spela sig fria var enda fria backen definitivt Puyol. Det visade sig också vid en handfull tillfällen att han var den svaga länken, OM man nu kan prata om svagheter i det laget!? Ronaldo visade vilket enormt bra tillslag han har och det var riktigt nära ett par gånger. MEN Barca red ut stormen och resterande tid av matchen får nog anses vara spansk.

Eto gör ett klassemål och Vidic ligger förmodligen fortfarande kvar och spyr vid hörnflaggan. Matchen i matchen mellan Ronaldo och Messi, världens idag två bästa spelare, vann Messi. Målet han gör på Xavis kirurgiskt kliniska inlägg är det nog få som skulle klara av att kopiera, i alla fall om man är lika kort som vår egen kära lilla dvärg Dennis Melander.

Jag ställer mig lite tveksam till uttagningen av Ryan Giggs på innermittfältet!? Förstå mig rätt, Giggs är en stor idol, men är han inte som bäst på vänsterkanten? Med Tevez på banan fick man tillfälligt lite bättre tag i barcaspelarna under en period i andra halvlek. Scholes saknades också på mitten. Jag är inte så insatt i hans form, skador och dylikt så kanske var det rätt att bänka honom.

Jag håller på Liverpool så ni får ursäkta mitt svala intresse för Man U. Det som både gläder och imponerar mest på mig är dock på vilket sätt spanjorerna tog sig ur den hårda pressen med sina blixtsnabba fötter. För det var ingen dålig press! Xavi, Iniesta, Xavi, locka upp Unitedspelarna i press, sen sätta bollen mellan i djupled. Smart och, med den funktionella teknik dessa spelare besitter, nästan omöjligt att göra något åt.

En rolig detalj jag tyckte mig lägga märke till innan matchen var medias framställning av de båda lagen och dessutom hur detta verkade ha färgat av sig hårt på spelarna och tränarna. Det kändes som att United mer eller mindre var slagna på förhand och fick nästan tala om för omvärlden att, "Jo, vi är också ett bra lag".

Pep satt lugn och pratade om hur han var på det klara hur dom skulle ta sig an sina antagonister. Ronaldo och Ferguson framstod som mera stressade och under press, vilket också avspeglade sig under presskonferensen.
Nåwell, nu återstår det bara att se var vi hittar Zlatan nästa år. Kul förresten att han blev, som italienarna säger, capocanonniere! Stort och själv hoppas jag att han kan spänna bågen ännu lite mer i den kommande upplagan av Barca!