| Kultur & Nöje | Sport | Opinion | Personligt | Blogg | Webb-TV | Bostad | Lagfarter | Motor | Väder | RSS |
MALMÖ. Lugnet vilar över Rosengård. Överallt i området syns uniformsklädda kvinnor och män med gula västar som går runt och pratar med folk. Men under ytan jäser det av missnöje och flera gäng unga är på glid. Skånskan har följt polisen i deras arbete på Herrgården en vanlig tisdagskväll.
Samlingsplatsen är parkeringsplatsen bredvid Shellmacken på Ramels väg. Här står en husbil uppställd och härifrån utgår de patruller som är i gång i treskift. Denna afton är det tre fotpatruller, en patrull i radiobil och två motorcykelpoliser som rör sig i området.
– Vår uppgift att säkra tryggheten för de boende, skapa goda kontakter och störa de kriminella gäng på ett 30-tal ungdomar som vi vet finns här. Vi skall också stävja nya bränder. Därför är vi på plats dygnet runt, berättar platschef Hasse Mattsson, nyanställd på Rosengårdspolisen.
Under tiden som vi står och pratar vid husbilen dyker några från kommunens gatujour upp och berättar att de har tagit bort några gamla däck som låg på en av gårdarna. Så fort poliserna ser något brandfarligt material eller lösa gatstenar kallar de på gatujouren som rycker ut.
Polisen från hela Skåne har inkommenderats till Rosengård för bevakningen. Vi får gå runt tillsammans med Fredrik Wahlöö och Christian Persson från Lund. De patrullerar i området för fjärde respektive första gången. Med glatt mod ger de sig in bland husen på Herrgården.
Där möter vi flera grupper med barn och tonåringar. De flesta kommer fram och pratar med poliserna, som gärna stannar upp. Det blir små samtal om vad barnen pysslar med, man kickar boll med några grabbar och pratar skola och framtid med några av flickorna.
– Intrycket är att de flesta vill prata om hur de har det. Många säger att de känner sig trygga när vi vandrar runt och barnen känner igen oss. Vi får också tips om vad som är på gång och kan rapportera vidare och på så vis förebygga bråk och brottslighet, menar Fredrik Wahlöö.
Han får medhåll av Ortman Ramadanovic, som står utanför ett av höghusen. Han har bott i området i nio år och länge haft svårt att sova på nätterna på grund av skrik och hög musik. Nu är det lugnare och fastighetsägaren har till och med börjat att renovera huset.
Minilivs är en samlingspunkt och de nerslitna gårdarna andra ställen där folk träffas. Men vid containrarna där källarmoskén stängdes och ställningskriget mellan ungdomarna och polisen startade i höstas, är det tomt och ödsligt. På fritidsgården Gröningen är det däremot full aktivitet.
– Jag har länge efterlyst att polisen skall patrullera på Herrgården. Det behövs fler vuxna förebilder och fler fritidssysselsättningar för unga. Vi måste sätta ner foten för de unga som är i riskzonen. Någon form av alltjänst skulle få fart på dem, menar fritidsledare Mille Petrovic.
Bakom ett plank på en av gårdarna hittar vi en grupp slöjklädda kvinnor som sitter och fikar i kvällssolen. De vill gärna prova sin nyinlärda svenska och säger att de är glada för att polisen går runt i området. Sen berättar de om sin syn på kaoset med bränder och stenkastning under den gångna vintern.
– Ungdomarnas frustration beror på trångboddheten och att det finns så få saker att göra. Sen är lagarna för snälla mot dem som beter sig illa. Poliserna får inte vara tuffa och vi föräldrar förbjuds att ta i med hårda tag mot våra barn, säger Fidaa Cheaib och Rabab Hachem.
Riktigt samma syn har inte de gängkillar som vi träffar vid Minilivs. De är smått aggressiva när de beskriver hur de ständigt trakasseras av poliserna som kontrollerar dem när de går ut. En stund senare gör också några poliser en drive bland sex unga killar, som får legitimera sig.
– Självklart kontrollerar vi dem som vi misstänker gör något brottsligt. Visitationerna och rapporteringen har ökat och vi anmäler alla barn i fara. Sen kan vi inte lösa grundproblemen, där krävs mer samarbete med socialen och andra myndigheter, menar Hasse Mattsson.
Missa inte vår kompletta tv-guide!