Direkta val till Nordiska rådet

Medborgarna i EU har utsett de nya ledamöterna i Europapar-lamentet. Vart femte år sedan 1979 har den sameuropeiska valhandlingen manifesterats på detta sätt.
De svenska väljarna fick denna gång utse arton ledamöter. I den europeiska parlamentarikerförsamlingen finns mer än hundra nationella politiska partier. De samsas i sju partigrupper. Valdeltagandet till EU-parlamentet har av tradition varit lågt i Norden. I EU-valet röstade dock 43 procent av de svenska väljarna.
Nordiska rådet, som tillkom 1952, får sina 87 ledamöter utsedda på indirekt väg. När Nordiska rådet (NR) bildades var det aldrig på tal att dess parlamentariker skulle utses via direkta val. Det var självklart att respektive lands parlament skulle utse rådsmedlemmarna. Genom att Nordiska rådets rekommendationer inte var bindande, ansågs det vara av vikt att ledamöterna kunde återvända hem till sina nationella parlament för att där verka för genomförandet av de förslag som de enats om vid Nordiska rådets årliga sessioner.

Nordiska rådet var tidigt ute med förslag om fri rörlighet över de nordiska nationsgränserna för människor.
På 1950-talet infördes i rask takt en gemensam nordisk arbetsmarknad, passfrihet och en social trygghetskonvention. Medan EU och dess föregångare sysslade med fri rörlighet för varor ägnade Nordiska rådets sina krafter åt individers fria rörlighet. Från 1970-talet har miljö-, arbetsmiljö- och jämställdhetsfrågorna stått högt på rådets dagordning.
Ett direktvalt NR skulle med ännu större kraft än i dag kunna driva fram djärva förslag beträffande klimatfrågan, globaliseringen och avskaffandet av nordiska gränshinder. Med ett direkt folkligt mandat i ryggen skulle Nordiska rådets rekommendationer bli mera politiskt förpliktande - om än inte överstatligt bindande som EU:s beslut.

På 1970-talet togs frågan om direkta val till Nordiska rådet upp vid en nordisk demokratikonferens. Men så långt som till ett konkret förslag kom direktvalsfrågan inte då. Valdeltagandet till ett direktvalt NR skulle förmodligen till en början bli lågt. Men risken minskas om man låter val till Nordiska rådet äga rum samtidigt som nationella parlamentsval. Vill man därtill stärka banden mellan den nationella politiska nivån och den nordiska, så är en möjlighet att endast de som blir medlemmar av ett nordiskt parlament kan inväljas i Nordiska rådet. Med andra ord ett dubbelmandat.

Nordiska rådets och Nordiska ministerrådets samlade resurser och politiska befogenheter kan framstå som alltför begränsade för att väcka politiskt intresse hos en bred allmänhet.
Den nordiska samarbetsbudgeten uppgår till cirka en miljard svenska kronor medan EU:s budget för 2008 landade på 1.140 miljarder svenska kronor. Samtidigt vet vi genom opinionsundersökningar att det nordiska samarbetets förankring hos allmänheten är större än EU:s.
Det står mindre strid om Norden än om EU.
Nordisten inom mig ser gärna att Nordiska rådet ges en starkare folklig förankring. Det kan åstadkommas genom att man inför ett direktvalt NR.
@Byli.8.init:Claes Wiklund