Skånskans sportreporter Ole Törner bloggar om MFF:s väg mot SM-guld.
Ålder: 53
Yrke: Journalist
Bor: Malmö
Lyssnar på: Steppenwolf, Blondie, Johnny Cash, Marianne Faithfull
Läser: Modesty Blaise, John Dickson Carr, HP Lovecraft, Carl Barks
Tittar på: C.S.I.
Håller på: MFF, Kirseberg IF, Arsenal och Brynäs
FOTBOLL. I programbladet betonades noga att målsättningen topp 4 ligger fast. På resultattavlan efter den allsvenska återstarten mot Kalmar FF stod det 1-2.
Som lokale tränarprofilen Thomas Jernberg brukar säga: livet är kort, serien är lång.
Det återstår 17 omgångar. Men det börjar ändå bli dags att börja spekulera i vad som händer, och borde hända, om MFF missar även den målsättningen.
Så fort som det står klart att Malmö FF är chanslöst att ta en placering bland de fyra bästa måste tränarfrågan upp på bordet.
Förra säsongen fick alla ansvariga i MFF, inklusive Roland Nilsson och Hans Gren, precis som de ville. Man fick ett mellanår utan höga krav, en säsong att bygga för framtiden. I år flyttades positionerna fram. Två målsättningar sattes upp. Den första var att nå final och helst vinna Svenska Cupen. Den brände MFF rejält genom att åka ut i ett tidigt skede mot superettanlaget Mjällby AIF. Målsättning två var ännu viktigare. MFF ska få en slutplacering bland de fyra bästa i årets allsvenska. Facit finns ännu inte, men till och med de största optimisterna – och dit hör jag – börjar tvivla.
Slutar Malmö FF femma, sexa, sjua, åtta eller ännu sämre bör klubben ta konsekvensen och byta tränare.
* * *
Bästa alternativet är att Roland Nilsson och Hans Gren själva tar initiativet och säger att vi fick spelarmaterialet vi ville ha, ett visst tålamod och en målsättning att leva upp till. Vi lyckades inte leverera och tar konsekvensen. Vi avgår. Det näst bästa är att MFF-styrelsen tar beslutet åt dem.
Jag vet att många är allergiska mot att automatiskt ge tränarna skulden för dåliga resultat. Det är jag också. Men ibland är det rätt.
MFF har gett tränarna chansen att sätta sin prägel på truppen.
Truppen håller hög klass. Topp fyra är ingen orealistisk målsättning. Topparna finns. Bredden likaså. Mot Kalmar FF fanns spelare som Jeffrey Aubynn, Rick Kruys och Babis Stefanidis inte ens med bland de 17 som togs ut i matchtruppen. Alla är friska. Jag säger inte att det var fel, jag bara undrar vilka andra lag i allsvenskan som kan ha tre sådana spelare utanför de 17?
Och slutbetyget är som sagt ännu inte satt. Topp fyra eller inte avgör.
* * *
Detta om resultaten.
Över till spelet.
Där vill jag ha en ändring direkt.
I klartext: sluta med den här jävla glamourfotbollen!
Här började det gå snett redan 2005 under Tom Prahls sista år. Det viskades och tisslades om att Malmö FF visserligen hade tagit guld med ett spel, men borde spela ett helt annat.
MFF borde bli ett Nordens Barcelona och erövra Europa med ett underhållande och tekniskt spel med bara snabba, bollbekväma och individuellt skickliga spelare.
Possession, briljant spel på små ytor, härligt vackra mål var inne. Rakt, effektivt spel med utrymme att ibland kämpa sig till segrar när inget annat fungerade var ute.
Det kändes nästan som om Malmö FF ville spela så snyggt och underhållande att hela Sverige och alla de tunga sponsorerna på läktarna på den nya fina arenan bara skulle älska dem.
In med Sören Åkeby, som var en katastrof.
Ut med honom och in med Rolle Nilsson och Hans Gren, men behåll spelet.
Någonstans på vägen glömdes bort att det viktigaste ändå alltid är att vinna.
Vi tappade poäng, men vi spelade i alla fall bra.
Får jag höra den ramsan en gång till blir jag vansinnig.
Hellre ett rakt, enkelt ibland cyniskt spel och vinst än ett aldrig så vackert och förlust.
* * *
I själva verket är det enkla ofta det vackra.
När gjorde MFF senast ett vanligt hederligt klassiskt mål där en forward möter ett inlägg på första stolpen? Och hur kan man fortsätta att vara lika jävla usla på fasta situationer trots att ett av skälen att stänga träningarna sägs vara att man måste träna på dem i hemlighet?
Varför ska man sitta och vara orolig varje gång MFF får ett inkast eftersom risken att tappa bollen och åka på en omställning känns som troligare än att laget ska vinna mark? När blev det än jättebra idé att ha högerfotade spelare på vänsterkanten och tvärtom? Varför tränar man nästan aldrig på stora ytor?
* * *
Jag vet inte vem som bestämt att Malmö FF ska bli ett Barcelona light. Men det känns som storhetsvansinne
Just nu är det juniorlaget och P16 som spelar den vettigaste och mest framgångsrika fotbollen i föreningen. Så har det för övrigt varit sedan 2006.