Jag har just börjat i en ny klass i årskurs fem. När jag ska gå till min bänk är det en av killarna som lutar sig fram och frågar om jag har ett hål mellan benen. Jag blir så förskräckt att jag inte vet vad jag ska säga. Jag rodnade, gick förbi, någon fnissade. Och jag kände mig pryd.
Några år senare, på högstadiet, hade tjejerna börjat få bröst och killarna upptäckt att snoppen var ett maktmedel. Varje dag testade de oss, provade gränserna för vad vi tålde. De tjejer som sa ifrån och bad att bli lämnade i fred var fittor, horor, feministjävlar eller, i bästa fall, pryda.

På gymnasiet hamnade jag i en klass med nästan bara tjejer, och glömde nästan bort hur man gjorde för att sätta en tafsande kille på plats utan att själv verka töntig. Jag behövde inte tänka ut snygga comebacks på sexuella anspelningar eller stå ut med glåpord för att jag kallade mig feminist. Det slår mig nu i efterhand, att det var under den perioden jag gick från tyst, plattbystad och "pryd" till frispråkig, rakryggad och modig.
Det hjälpte inte så mycket, när man kom ut i arbetslivet och killgänget diskuterade helgens erövringar vid morgonfikat. "Jaha, fick ni knulla i helgen eller?". Efter att övriga närvarande avhandlat sina senaste sexuella aktiviteter vändes blickarna mot mig och jag satt tyst. Och kände mig pryd.

Runt tjugostrecket slog vi runt i Kalmar de flesta helger. Vid ett tillfälle var det en kristen tjej med på en förfest. Killarna ville driva med henne och kom på idén att slå på en porrfilm. Hon blev illröd och undslapp en obekväm liten protest. Pryd, kallade de henne.
Jag tittar på tjejerna runt 16 och kan konstatera, precis som för tio år sen, att det är de mest lättklädda och hårdast sminkade tjejerna som verkar vara mest populära. Till och med tjejerna med slöja är hårt mejkade med våtdräktstajta jeans och höga klackar. Det finns uppenbarligen en hel del att vinna på att, om inte vara det, så åtminstone ge intrycket av att vara sexuellt tillgänglig.
Om man däremot saknar smarta comebacks på sexistiska kommentarer, vägrar redogöra för vilka ställningar som var aktuella senast man låg med sin kille, säger ifrån om man ofrivilligt får porr upptryckt i ansiktet, då är man pryd och präktig. Det blir ett effektivt vapen i sexismens tjänst, där tjejer som försöker freda sig ofta själva uppfattar sig som pryda. Det är inte ens någon som behöver säga det till dem, de vet redan att de gjort fel.

I dag har prydhet väldigt lite att göra med rodnande kinder, mödomshinnor och mamelucker. Det är ett skällsord som används för att straffa tjejer som inte går med på att blir sexuellt ofredade. Desto mer du protesterar desto mer pryd är du.
De tjejer som vågar säga ifrån är naturligtvis varken pryda eller präktiga, utan modiga och starka. De får ta alldeles för mycket skit för att de vägrar låta sig kallas hora, för att de vägrar låta pubertetskladdiga händer ta på dem, för att de vägrar försöka se oberörda ut när de tvingas se en kvinna bli penetrerad från tre håll på film. De är inte pryda. De har integritet.
Anna Bjurström
anna.bjurstrom@unghum.se
http://anna-does-life.blogspot.com