Ystadsmodellen överlägsen

27 JULI 2009 23.59

Jag är övertygad om att den första tiden i ett land är avgörande för ens framtidsutsikter i många år framåt, inte sällan förs detta även vidare från generation till generation.
En invandrad familj där de vuxna snabbt kommer i arbete har större chans att fortsätta vara framgångsrika och detta smittar även av sig på barnen. Om föräldrarna i stället tidigt hamnar i arbetslöshet riskerar de att i lång tid framåt fortsätta leva i ett utanförskap med barn som växer upp i en destruktiv miljö.
Därför gick jag nyligen igenom hur Malmö kommun hanterar frågor som rör nyanlända och deras ekonomiska ersättning för att se om den kan justeras så att den gynnar ett tidigt inträde på arbetsmarknaden. I samband med detta granskade jag flera skånska kommuner och hittade en förebild som utmärker sig på punkt efter punkt, nämligen Ystad.

I Malmö sträcker sig introduktionstiden över tre år. Under denna tid får den nyanlända introduktionsersättning som ska täcka hyra, mat och andra nödvändigheter. Utöver normen kan man varje månad ansöka om bidrag för särskilda utgifter som kommunala tjänstemän får ta ställning till.
I Malmö är det många gånger ekonomiskt olönsamt att ha ett deltidsjobb på få timmar i veckan.
Om lönen hamnar på exempelvis 3000 kronor i månaden så dras denna summa från introduktionsersättningen, vilket gör att den månatliga inkomsten förblir densamma. Med tanke på arbetskläder, luncher och arbetsresor som den nyanlända själv ska betala blir det alltså ekonomiskt ogynnsamt att tacka ja till ett jobb vars lön understiger introduktionsersättningen.

I Ystad är introduktionstiden på två år. Det ska inte behöva ta tre år efter uppehållstillståndet att introduceras till en ny arbetsmarknad, hellre koncentrera insatserna och resurserna till en kortare men mer intensiv period. På så sätt blir också känslan hos den nyanlända att tiden är knapp och måste utnyttjas väl.
Introduktionsersättningen i Ystad ligger något högre än normen för att den ska täcka den nyanländes samtliga utgifter. På så sätt kan tjänstemännen i Ystad använda sin tid till annat än att slösa bort på att administrera kvitton som lämnas in varje månad. Det är också en viktig signal att ge till nyanlända, nämligen att de ges de ekonomiska möjligheterna och ansvaret att sköta sin egen ekonomi, precis som vanliga lönearbetare.
I Ystad har man också tillåtit arbete som inte stör introduktionsplanen. Så att om någon vill skaffa en extra inkomst som servitris på helgerna så är det fritt fram utan att vederbörandes introduktionsersättning reduceras. På så sätt vill man främja extrajobb som kan leda till heltidssysselsättning.

Ystad är inte bara ett föredöme för Malmö kommun, utan för alla kommuner i Sverige som inte ligger lika långt framme. Ystadsmodellen bör bli vägledande på nationellt plan.

Bassem Nasr