Här gjorde huvudkonkurrenten, spanska Bilbao, uppenbart ett misstag när man i första hand satsade på att intressera forskare för sin lösning.
Visst är ESS ett politiskt prestigeprojekt. Efter det positiva beskedet ansåg sig forskningsminister Lars Leijonborg till och med redo att träda tillbaka det gott samvete.

Kommer då ESS tillsammans med MAX IV att bli det nav i internationell infrastruktur för forskning som ledande region- och lokalpolitiker i de stora städerna i västra Skåne tror?
Min erfarenhet när det gäller politikers, och för den delen också forskares, beskrivning av betydelsen av olika beslut och åtgärder gör att jag tar det hela med åtskilliga nypor med salt.
Jag är till exempel säker på att anläggningen inte, vilket tidigare nämnda politiker skriver i sin vision för 2030, kommer att lösa olösliga frågor.

Visst kommer regionen att påverkas – på gott och ont. De direkta tillväxteffekterna av investeringen, minst 13 miljarder kronor, och de effekter denna får på det lokala näringslivet är betydande.
Än viktigare kan de indirekta effekterna bli. Det handlar bland annat om avknoppning av verksamheter som anläggningen kan skapa.
Men erfarenheten från andra liknande anläggningar visar att det finns en uppenbar risk för att ESS blir en enklav utan större utbyte med omgivningen.

För de politiker som tillskyndat projektet är talet om den framtida tillväxten i området ett huvudtema.
I en utredning som gjort om ESS effekter på den regionala utvecklingen räknar man med ett behov av ytterligare 500 bostäder och 7 000 kvadratmeter kontorsyta om året.
Man tror att vägtrafiken, i ett område som redan lider av upprepade trafikinfarkter, kommer att öka med drygt 30 procent och att kapacitetsproblemen på järnvägarna kommer att bli ännu större.
Här krävs således omfattande investeringar i bostäder, samhällsservice och infrastrukturanläggningar i ett område som redan är tätt befolkat och som innehåller en av världens bördigaste åkermarker.

Det jag är mest tveksam till är ändå den rent lokala placeringen intill och ovanför staden Lund. Det tyder på att man inte tar riskerna på allvar.
Anläggningen kommer bland annat att innehålla 20 ton kvicksilver, ett ämne som i övrigt är förbjudet i landet. Man borde utgå från ett "Worst-case-scenario" när man väljer lokaliseringen.
Framför allt har jag, efter miljööverdomstolens utslag vad gäller kraftvärmeverket i Örtofta, svårt att se hur den ska kunna finna att placeringen är den "minst olämpliga".

Men det "övergripande samhällsintresset" i form av "pampar" som säger att anläggningen måste ligga just där kommer säkert att vara av större betydelse än hänsynen till risken för allvarliga olyckor.