Lovande debut i tegelstensformat

En av de förhoppningsfulla nya är pseudonymen Lars Kepler. Huvudpersonen i hans kriminalroman Hypnotisören heter Erik Maria Bark och är förutom läkare något så pass ovanligt som hypnotisör. Erik Maria Bark har tidigare behandlat patienter med psykiska problem med hjälp av hypnos.
Naturligtvis är Erik Maria Barks ovanliga kunskaper en möjlighet för Hypnotisören att sticka ut som en kriminalroman. Här bjuds på spännande djupdykningar i det inblandades själsliv och intrigen fylls ut med intressanta fakta om hypnos.

Förlaget satsar också stort på Kepler. Förhandsreklamen har varit massiv och spekulationerna kring vem som döljer sig bakom pseudonymen Lars Kepler har naturligtvis spätt på intresset för själva boken. På bokomslaget slår man dessutom på stora trumman genom att skriva: "Aldrig tidigare har en svensk roman sålts till utlandet med en sådan framgång redan innan den publicerats i Sverige". Till vilka länder eller hur många nämns inte…
Själv blir jag obstinat skeptisk när man försöker sälja in en bok redan innan dess innehåll haft en chans att visa om den är värd allt beröm eller inte. Den är förmodligen inget speciellt tänker jag för mig själv när jag nästan motvilligt öppnar första sidan.

Tills viss del får jag rätt. Visst finns det originella inslag i handlingen och visst känns Erik Maria Bark tilltalande ny som huvudperson men samtidigt är det här i grund och botten en traditionell kriminalroman om jakten på en seriemördare där orsakerna till mördarens fruktansvärda brott naturligtvis finns att hitta i dennes barndomsupplevelser.
Hypnotisören inleds med att pappa, mamma och en dotter i en familj hittas brutalt mördade. Sonen i familjen vårdas på sjukhus mycket svårt knivhuggen. När kriminalkommissarie Joona Linna och hans kollegor inser att det finns ytterligare en dotter i familjen som de inte kan lokalisera blir det bråttom. Allt de kan få veta om mordet och mördaren kan hjälpa dem att förhindra att han ger sig på den överlevande dottern. Hoppet står till den skadade sonen och det han möjligtvis hunnit se av mördaren.

Joona Linna bestämmer sig för att göra något mycket okonventionellt och ber läkaren Erik Maria Bark om hjälp med att förhöra den skadade pojken under hypnos. Erik Maria Bark har inte hypnotiserat på tio år. Efter att en av hans hypnos-sessioner gick riktigt snett har han lovat både sig själv och sin familj att aldrig hypnotisera mer. Men, naturligtvis kan han inte motstå Joonas vädjande.
Löftesbrottet och hypnosen sätter i gång en händelsekedja som försätter så väl Erik Maria Bark som hans familj (hustrun Simone och sonen Benjamin) i livsfara och som knyter ihop händelserna för tio år sedan med familjemordet på ett oväntat och ibland väl invecklat sätt.
Lars Kepler gör precis som många andra deckarförfattare misstaget att tro att det måste till många sidor och många ord för att berätta en riktigt bra kriminalhistoria. Hypnotisören hade mått bra av att kortas ner, av att inte krångla till intrigen så in i bomben och inte minst av att en del bihistorierna hade undvikits eller åtminstone fått mindre utrymme.

Nåja – jag ska inte låta min inledande skepticism färga den här recensionen för mycket. Lars Keplers Hypnotisören lyckas ändå tillhöra den lilla grupp av årets debutanter vars bok helt klart är lovande. Jag läser gärna mer om den originella Erik Maria Bark och inte minst om den mer vanliga men minst lika intressant Joona Linna i framtiden. Men det behöver absolut inte vara i tegelstensformat.