Ensamkommande flyktingbarn. Ofta på flykt från krig och oroligheter. De behöver en fristad och de behöver en plats att börja om. För de allra flesta svenskar är det självklart att vi i Sverige kan och ska erbjuda en sådan fristad. Det som är så enkelt i teorin, är betydligt svårare i praktiken. I år kommer Sverige att ta emot nästan 2000 ensamkommande asylsökande barn och det finns inte plats för alla, eftersom en del kommuner väljer att inte ta sin del i ansvaret för de ensamkommande flyktingbarnen.
När det gäller ensamkommande asylsökande barn kan ordet barn leda tanken fel. Det handlar inte huvudsakligen om småbarn eller ens barn i grundskoleåldern. De flesta som kommer är pojkar i åldern 16-17 år. Barn enligt lagen och enligt barnkonventionen, men skulle i vanlig svenska snarare beskriva som ungdomar eller tonåringar. De allra flesta har flytt från krigen i Afghanistan, Irak och Somalia

Vid halvårsskiftet 2006 övertog kommunerna ansvaret för de ensamkommande barnens boende och sociala stöd. Under 2006 tog Sverige emot cirka 800 ensamkommande asylsökande barn – över 600 av dem efter det att kommunerna tog över ansvaret. I år räknar Migrationsverket med omkring 1800 asylsökande barn. Det är en fantastisk utökning som har skett under några få år. Det skulle vara klädsamt om staten och Migrationsverket i betydligt större utsträckning berömde de kommuner som gjort denna utökning av mottagandet möjlig.

En sådan kraftig ökning leder naturligtvis till problem. Migrationsverket har i år avtal med svenska kommuner om ungefär 1200 platser, vilket kanske hade varit tillräckligt för några år sedan. Nu räcker det inte alls. Det finns idag ungefär 250 barn som lever i tillfälliga boenden, utan det sociala stöd och den utbildning som de får när de kommer ut till ett kommunalt boende.
Ett avgörande problem är att det är en minoritet av kommunerna som slutit avtal med Migrationsverket om att ta emot ensamkommande asylsökande barn. Idag är det ungefär en tredjedel av kommunerna som har avtal med Migrationsverket om att ta emot ensamkommande barn.
Det kan finnas många skäl till varför en kommun tvekar att ta emot barnen. Ekonomin kan naturligtvis vara ett frågetecken, framför allt på längre sikt, men i grunden får de kommuner som tar sitt ansvar ett bra ekonomiskt stöd.

Det är bra att Sverige är ett land som är berett att ta emot ensamkommande flyktingar. Det behövs. Men ska det vara möjligt kan det inte vara en minoritet av kommunerna som ställer upp med platser. Fler kommuner måste vara med och ta sin del av ansvaret för de ensamkommande asylsökande barnen. Då blir varje kommuns andel lättare att bära och – viktigast av allt – barnen kan få ett bättre mottagande.