Dessutom är det en fruktansvärt ineffektiv politik eftersom varje krona satsad på att hjälpa människor i fattiga länder ger större utbyte jämfört med när vi tar emot människor och ger dem uppehållstillstånd i vårt eget land.

Sina mest absurda uttryck tar sig den förda politiken när vi samtidigt tar emot människor från de grupper som förföljer och de som är förföljda. Så skedde i stor omfattning under Jugoslavienkonflikten och vi har fortsatt att göra det när det gäller Irak.

I går redovisade Sveriges radio hur vi tänker skicka tillbaks kristna irakier, en grupp som är svårt utsatt för våld och dödande av de dominerande grupperna, shia- och sunnimuslimer.

Samtidigt som vi idag har en omfattande trafik av shia- och sunniirakier som vi låtit stanna som reser hem på semester till släkten i Irak - en rad resebyråer i Malmö innerstad förmedlar dessa resor - så tänker vi tvångsdeportera en liten minoritetsgrupp som verkligen har skäl frukta för sina liv och är försvarslös gentemot de välbeväpnade muslimska grupperna.
Asylpolitiken handlar numera bara till namnet om asylpolitik.