Förväntningar: Det är ruskigt högt upp till sätena på ena sidan av karusellens axel. Närmare bestämt 50 meter. Och snart ska jag snurra runt i den med en hastighet av 100 kilometer i timmen. Det är inte utan att det pirrar. Väl fastspänd hoppas jag på en häftig åktur och en vidunderlig utsikt.

Upplevelse: Förväntningarna infrias. Jag hissas långsamt upp till full höjd. Vinden friskar i med nio meter per sekund runtomkring mig. ”Kommer skrället att hålla”, funderar jag hastigt innan jag bestämmer mig för att istället titta på bron som höjer sig ur ett djupblått Öresund bakom Gustav Adolfs torg och parkerna. Vackert!

Sedan tippas jag långsamt, långsamt, långsamt bakåt och vänds runt. Plötsligt dyker kanalen, Drottninggatan och polishuset upp i mitt synfält – uppochner – medan jag störtar mot marken och en säker död. Det är jag övertygad om.

Undslipper mig små tama skrik och är nästan avundsjuk på tonårstjejerna som gastar ordentligt. På det tredje varvet börjar det snurra i magen men turen är väl avvägd att ta slut precis innan jag riskerar att vomera. Jag skickar ett stilla tack till min starka mage och gör två tummar upp när jag hissas ner.

Omdöme: Utsikten är som sagt spektakulär, även om man är ganska begränsad av säkerhetsbyglarna. Varken i torson, pariserhjulet eller Kronprinsen får man möjlighet att se Malmö uppochner. Om man nu roas av det, vilket jag gjorde. Men det är hutlöst dyrt. 100 kronor kostar den korta turen.

Passar inte för: Höjdrädda personer med känslig mage, lättstört balanssinne och tom plånbok.