I ärlighetens namn bör det nämnas att hallänningarna hade en boll inne som dömdes bort och dessutom var det spelförande laget fram till 3-0. MEN, i övrigt var det en finfin insats av våra grabbar. Jag gläds massor med Jensen som drar och sliter i match efter match och kanske inte alltid får det beröm han så väl förtjänar. Framspelningen var i mina ögon en riktigt bra millimeterpassning av Drugge.

Efter det ser det ut som att Ferrari modell Jensen åker förbi Fiat modell Jönsson. Och det var så vid en handfull tillfälle att Halmstads backfyra såg ut att accelerera likt segelbåtar jämte Jensens speedbåt med dubbla V8:or. Där har Janne något att fundera på. Som magnecyl till hans dunkande huvudvärk kan jag trösta med att få spelare, ja om ens någon, i Allsvenskan är så snabba som Fredrik.

Uttalandet i tidningen där han hänger ut några av sina spelare har jag dock ingen förståelse för. Så gör man ALDRIG! Till syvende och sist är det ändå han som bestämmer OCH implementerar spelidé. Vad han bör ta med sig in på kammaren är väl det faktum att deras press såg aningen märklig ut. I första halvlek en vilt jagande nr 19 på topp och sedan ett avstånd ner till resten av laget. Med andra ord fick vi fina ytor att trä in bollen på och odla spel. Oavsett press tror jag på att hålla laget tätt i försvar. Så var inte fallet.


En annan sak som bör funderas över är det faktum att man spelar bitvis ganska bra ute på plan men för att sedan bli fullständigt oskarpa kring boxen. Vidare behövs det förstärkning i backlinjen. Med långsamma spelare bör man ha en ganska låg utgångsposition mot spelare som t ex Jensen. Nackdelen med låg press är att man generellt vinner bollen längre från motståndarnas mål. Att HBK snart kan blandas in i bottenstriden ser jag inte alls som en omöjlighet. Tyvärr!

Det finns en hel hög med fina människor i klubben och jag vet hur mycket klubbens framgångar betyder för dem. Tänker kanske främst på mina vänner i köket och i och omkring omklädningsrummet. På tal om vänner så känns det som att HBK bör inrikta sig på att snålgneta samman de erforderliga poängen med sköna karaktärsspelare som min goda vän Texas. Det kändes härligt igår för oss TFF:are att slippa höra hur han likt en demagog eggar sina styrkor till strid. Minns bl a hur irriterad Tom var på honom när vi möttes i förra träningsmatchen. Tex är en jävel helt enkelt! Dvs om han INTE spelar i ens eget lag för då är han guld värd. Men möjligen är detta gamla värden som inte betyder något längre, vad vet jag!?


Nog ordat om HBK. Idag ska vi ju glädjas åt årets största seger, hittills kanske man ska säga!? Känns som om att det inte är sista gången vi får låta höra från Willes högerdojja. Jensen sätter säkert några bollar till och Drugge är ju alltid farlig. Det är hemskt kul att se hur mycket Wille utvecklats i danmark. Han är idag trygg och modig i sitt spel med boll samt värderar situationen betydligt bättre än i fjol. Han har dessutom riktigt bra löd i båda fötterna. Glöm inte järnkondisen förresten. Få spelare orkar jobba hem och hjälpa ytterback för att i nästa stund löpa genom hela motståndarnas straffområde för att ta plats vid första stolpen när det luktar inlägg.

En som verkligen gått stora steg framåt är också Haynes som i mina ögon är bästa mittfältare i år. Klokt spel, kvicka fötter och tankar samt fina bollar med en känslig fot. Där ser man vad tränarens förtroende kan göra med en spelare. Annat var det i AIK där han allt som oftast fick kvisten.
Sloth ser ut som i fornstora dagar efter att han nu hunnit kapp med träningen och dessutom är han en härlig karaktärsspelare som skänker stor harmoni till truppen. Dig har jag saknat massor sen du lämnade oss senast!

Abel var en gigant i huvudspelet och vann alla nickdueller i matchen. Han är utöver det ett superfarligt vapen framåt på hörnor och frisparkar.
Det finns fler att berömma, bl a Dennis, men jag nöjer mig med de redan nämnda. Folk kan ju få för sig att jag är kär i Dennis. Det är jag också, som fotbollsspelare alltså. Ja och som vän förstås!

Noring är alltid bra. Hans spel ute i straffområdet har blivit mycket bättre och han liknar idag en blivande stormålvakt. Inte bara till storleken som han gjorde när han kom. Kanske har hans självförtroende vuxit nu när han slipper alla mina strutar mot sig på träningen. Bra jobbar Timjansky! Jag tycker dessutom att Fritz var mycket bra mot BP och det är förstås en eloge till Janne Ericsson som sliter med slipsarna varje dag. Unge herr Wachtmeister har förresten också haft en brant uppåtpekande utvecklingskurva.


Beröm, beröm, beröm. Ja nu kanske någon tänker att jag fått hybris med alla lovorden. Nej, det har jag inte. AIK är nästa match och om vi inte stoppar in allt vi har blir det ingen kul resa alls. Klart att vi inte är världsbäst efter en hemmavinst mot HBK men det är viktigt att glädjas över 4-0 men sedan också att använda framgången till något positivt dvs energi och spelglädje i nästkommande match. Framgång föder framgång!


Dagens historia: Jag, Anna och lille Matteo var häromdagen ute på vår dagliga långpromenix när vi passerade hamnen i Höllviken. Magarna kurrade så högt att fågelskådarna på andra sidan Falsterbokanalen började flaxa med armarna likt en kolibri på rock n´rolltobak. Tydligen fanns det någon spännande fågel att studera. Min kusin är förresten fågelskådare. Innan var han rockmusiker ock skateare. Idag är han författare och AD. Skönt CV. Nåwell, tillbaka till poängen.

Vi tog oss till ett nyetablerat fik, spartanskt ska nämnas. Dom har tydligen funnits i centrum för ett tag sedan. Jag skriver inget namn för dom måste ha en chans till. Menyn såg lovande ut! Yes tänkte jag, äntligen ett nytt ställe i byn med bra mat till överkomliga priser. Vi fastnade för våfflor med sylt och glass, 40 kr. Jag beställde och satte mig med den än så länge lugna sonen. Än så länge!!! Hans tänder bråkar med honom så livet leker bara ibland.

Efter ca 15 minuter kommer servitören/kocken/kassaapparaten ut och berättar hur deras våffeljärn är trasigt och det kan dröja en stund till. Ok! sade jag, inga problem. Matteo hade vid det här laget börjat skruva på sig. Tiden rann på och efter ytterligare 20 minuter tänkte jag kolla hur det gick i köket. Jodå, dom var på G så att säga. Jag såg våfflorna på tallriken, utan glass dock så det tar väl en minut mera eller nåt. Matteo var om möjligt mer irriterad än Anna. Fem minuter senare kom våfflan, inte våfflorna. Hmm, det saknas minst en våffla för annars ljuger menyn tänkte jag. Ja ja, man kan inte få allt här i livet.

Jag misstänker att man vill skynda sig lite när första järnet är trasigt så nu är väl våfflorna oätligt varma. Icke, dom var snarare i klass med glassen. Matteo kändes nu plötsligt fryntlig, jovialisk och andra konstiga ord för just det som Anna INTE var. Jag var själv inte speciellt imponerad ska jag väl tillägga.
Envis som jag är ger jag inte upp utan kommer tillbaka snart för att äta deras härliga lunch. Smaken vet jag förstås inget om men det så väldans gott ut på grannbordets tallrikar. Med mig tar jag potatisskalare, menyöverstrykningspenna, tidtagarur och ett glatt humör. Humöret precis som förra gången.