Bosniska köket ser vid en första anblick ut som vilken hamburgerkiosk som helst, men skenet bedrar.

Högst upp på menyn hos Ibrahim Bajramovic och Feit Smaili tronar paradrätten pljeskavica, en maffig färsbiff på 150 gram med hackad lök och kryddor i smeten.
Den serveras med sallad, lökringar, paprikaröran ajvar samt kajmak. Det sistnämnda låter sig inte definieras hur som helst.

– Det är som crème fraiche. Fast ändå inte. Vi gör den själva, berättar Ibrahim Bajramovic.

Nummer två på menyn är cevapcici, en annan bosnisk klassiker som möjligen skulle kunna beskrivas som kryddiga köttbullar i bröd. I kylskåpet tronar en imponerande hög av prydligt rullade små färsbitar som ska börja stekas efter hand som de cevapcicisugna lunchkunderna börjar komma.

– Men man rullar dem inte för hand, utan i en maskin, förtydligar Feit Smaili.
Om utrymmet tillät skulle de ha betydligt fler bosniska specialiteter på repertoaren. Sogandolmar, bamnja, burek. Ibrahim Bajramovic får något drömskt i blicken när han börjar rabbla sina favoriter.

– I bosnisk matlagning möts Orienten, Italien, Ungern. Det är det bästa köket i världen. Men det måste man egentligen åka dit för att upptäcka.